Graffiti som sticker ut

Helena Utter

Mia, 45, är gerillastickare: "Busigt, lagom rebelliskt och inget som förstör"

De stickar och virkar på dagarna.

På kvällarna smyger de ut och sätter upp sina skapelser på lyktstolpar och parkbänkar.

– Det är kul och lagom rebelliskt, säger Mia, 45, gerillastickare i Göteborg.

Stickgraffiti, gerillastickning, kravallslöjd eller gatustickare. Fenomenet med små stolpvärmare och andra skapelser som dyker upp i offentlig miljö har många namn. Kvinnorna och männen bakom är ofta anonyma.

– Det ligger lite i sakens natur att de bara ska dyka upp och att man inte ska veta vem som gjort det, säger Mia, 45.

Hon har alltid virkat och handarbetat. Efter en jobbig skilsmässa behövde hon något som piggade upp henne. På nätet stötte hon på stickgraffiti.

– Jag visade min grabb som också gillar att virka och han tyckte också att det var jättekul. Då sa jag ”om jag virkar – går du ut och sätter upp dem då?” – och det gjorde han, säger Mia.

Tråcklas fast

Sedan dess har det blivit ett antal stolpvärmare, mest i radhusområdet där de bor. Ibland är det tonårssonen som smiter ut i skydd av mörkret och tråcklar fast dem, ibland är det Mia själv.

– Jag har upptäckt att vägmärkesskyltar är bättre, de är inte lika tjocka som lyktstolpar, säger Mia.

Genom nätet hittade hon snart fler gerillastickare. På den gemensamma bloggen Busy Crochet & Knitting lägger de ut bilder på sina verk. Alla gerillastickarna i gruppen finns i Sverige – utom Mias lillasyster som startat ”filial” på andra sidan jordklotet.

– Syrran är allmänt busig och hakade snabbt på, säger Mia.

Många grannar och vänner kände till hennes intresse för virkning och när de första ”garn-taggarna” kom upp i vintras var det en del som anade att hon låg bakom.

– Ingen blir arg eller tycker att det förstör. Det är inte som att klottra graffiti, det här går ju ta bort. Det är tvärtom väldigt uppskattat, särskilt när jag satte upp några grejer vid dagiset.

”Inget som förstör”

För en del är gerillastickningen en politisk handling, ett sätt att kräva var och ens rätt till den offentliga rummet. De som kallar sig craftivister brukar ha ett feministiskt och antikommersiellt budskap.

– Jag står till viss del för det, men det är inte därför jag började. Jag behövde helt enkelt pigga upp mig. Vi behöver sånt här, allt är så formellt och inrutat. Och det här är inget som förstör, säger Mia.

Även om få har något emot små färgglada stolpvärmare så tas stickgraffitin ned.

– Saker på våra anläggningar tas bort förr eller senare. De ska ju underhållas, säger Sigurd Hasselbom på trafikkontoret i Göteborg.

Spelar det ingen roll om det är snyggt?

– Så kan man inte tänka. Vem ska avgöra om det är snyggt?