Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Kristian, Krister

”Det värsta jag vet är präktighet”

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-08-16

Sara Kadefors nya huvudperson förlorade allt men behöll fasaden

Sjabbiga Miljöer Sara Kadefors skriver om en kvinna i livskris, som bytt ut villan på den fina gatan mot betydligt sjabbigare miljöer. Sover gör hon i bilen, sköter morgontoaletten på Ikea och hennes nya väninna säljer droger.

Hon hade familj, villa, jobb och vänner. Men nu vaknar Sylvia i sin bil, luspank och ensam.

– Att hamna utanför samhället kan gå snabbt, det kan räcka med ett par obetalda hyror, säger Sara Kadefors.

Hon började skriva ”Borta bäst” före finanskrisen. Men när man läser boken är det svårt att inte tänka på alla de som det senaste året hamnat i ekonomisk knipa, tvingats sälja sin bostad, mist arbete och social status. Läsarna får möta huvudpersonen Sylvia när hon sovit i sin bil i skogen. Hon sköter morgontoaletten på Ikea, där hon smyger in. Hennes fasad – frisyr, klädstil och språk – är fortfarande oklanderlig.

Orsaken till Sylvias personliga katastrof uppdagas långsamt.

– Hon har gjort något fullkomligt omoraliskt, något som gör att hon inte kan se sig själv i ögonen efteråt.

Jakt på det perfekta

Liksom Sara Kadefors förra roman, ”Fågelbovägen 32” handlar ”Borta bäst” en hel del om yta, om behovet att visa en tjusig fasad för omgivningen.

– Vi lever i ett extremt prestations- och statusinriktat samhälle. Det finns en fullkomligt absurd jakt på det ”perfekta” livet i form av prylar, jobb och sommarställen. Priset man får betala kan vara att förlora något på vägen. Som kärlek, relationer och välbefinnande.

Kan du aldrig själv falla för hur det ”ska” vara?

– Det är väl sådant man brottas med hela tiden: Hur ska man leva sitt liv? Vad är viktigt? Jag kan till exempel bestämma mig för att inte hålla på och handla mer kläder. Det kan ändå bli fel ...

Hon tar ett exempel med just en sådan dag när hon beslutat sig för att dra ner på shoppandet. Hon fick trots det ett infall att titta in på NK och kom därifrån med en regnjacka för 2 000 kronor.

– Det är svårt att inte dras med. Man kan ju undra vad jag varit med om den dagen, fått sparken kanske, ha ha.

När vi pratar om status, att framstå som ”fin” och präktig, eldar Sara Kadefors upp sig:

– Präktiga människor är det värsta jag vet. Att vara duktig förälder, gå hem tidigt från middagar, när allt i livet ska vara lagom och bra. Usch!

Alla kan ha otur

Hon berättar skrattande om en bostadsrättsförening i en dyr stadsdel i Stockholm som slagit fast att alla måste ha ”normala” balkongmöbler – hur ser de ut? Kommer ordföranden och lyfter bort ”onormala” möbler?

Sylvia i boken skulle nog inte kunnat bo i det huset. Hon bryter tvärtom allt mer mot det normala, och mot den fru hon var när hon bodde i villa på en trevlig, välmående gata.

Tror du att alla kan halka utanför det sociala skyddsnätet?

– Det är en väldigt tunn linje mellan oss som är etablerade och de som hamnar utanför. Alla kan ha otur i livet, och en del har fruktansvärt mycket otur. Man kan bli utan jobb och skilja sig samtidigt som en förälder dör, och hamna i en svår depression. Vissa personer är dessutom mer känsliga. Jag har själv aldrig haft en djup livskris, men det har däremot flera i min närhet.

– Om folk vågade visa upp sig när de känner sig sköra och misslyckade vore livet mycket enklare att leva. Det skulle bryta isen mellan människor.

Det var kanske i ett sådant försök som Sara Kadefors beskrev sig själv som ”halvgammal, tråkig småbarnsmamma” i en intervju för några år sedan.

– Va? Jag tycker absolut inte att jag är tråkig, jag är jätterolig! Ganska gammal kanske, men jag har kommit över det där med ålder och tycker att jag är ok precis om jag är. Det här med att kvinnor ska ha så dåligt självförtroende, kan vi inte bara skita i det?

– Vi slutar med sånt, tycker jag.

Sara Kadefors boktips till...

Thorsten Flinck, regissör, skådespelare:

Böckerna om Kulla Gulla av Martha Sandwall Bergström.

– Kanske behöver han fly från vardagen med en berättelse om något rent och oskuldsfullt.

Göran Hägglund, KD-ledare:

”Maken” av Gun-Britt Sundström.

Ingenting är självklart när det kommer till kärleksrelationer. Och kärnfamiljen är kanske inte det naturliga och eftersträvansvärda valet för alla.

Paris Hilton, arvtagerska:

”Innan jag dör” av Jenny Downham.

– En underbar och tankeväckande debutroman om en ung kvinnas sista tid i livet. Vad är det egentligen som är viktigt i livet?

Följ ämnen i artikeln