Ordern: Döda varenda jävel
Åsa Linderborg om WIkileaks nya skräckrapporter från Irakkriget - och USA-militärens hetsjakt på sajten
I helgen släppte Wikileaks 400 000 dokument om Irakkriget, rapporter skrivna av amerikanska soldater under sex års tid. De vittnar om avrättningar av värnlösa människor och om en omfattande tortyr; män har förnedrats med flaskor i anus, en sexåring har fått huvudet perforerat med små borrhål. Det finns en gemensam nämnare för alla rapporter, säger min journalistkollega Johannes Wahlström: De är systematiskt och noggrant sammanställda av amerikanska soldater. Soldater som inte gjort sig skyldiga till något annat än att lyda order. Ordern lyder: Döda varenda jävel.
Övergrepp har alltid förekommit i krig, urskuldar ockupationens försvarare, däribland Robert Egnell på Försvarshögskolan (Dagens Nyheter 24 okt). Det är sant, men som Mattias Gardell argumenterar i Tortyrens återkomst (Leopard 2008) finns det en avgörande skillnad mellan USA:s war on terror och västvärldens alla andra krig i modern tid: tortyr är inte längre tabu och något man måste mörka. Den amerikanska tortyren är lagstiftad och välsignad av presidenten. Guantánamo och Abu Ghraib är en maktdemonstrativ show off inför hela världens ögon. Wikileaks avlöjande visar att en majoritet av de 109 000 irakier som dött av direkt våld är civila; 60 procent, eller i snitt 31 civila om dagen. Ockupationens totala offer uppgår dock hittils till knappa 1,5 miljoner människor, som avlidit i brist på vatten, mat, bostad, värme, medicin etcetera. Siffran tickar på, att skriva om döda i Irak är som att skriva om vatten. Många av dem, visar de hemligstämplade rapporterna, har fallit offer för svenska vapen.
Krig är en lukrativ bransch. Även om Sverige inte får tillgång till det irakiska folkets olja, har svenskt näringsliv tjänat enorma pengar på ockupationen, inte minst i form av en omfattande vapenhandel. Samtidigt som krigsmotståndarna i februari 2003 fyllde gatorna med den största demonstrationen i Sveriges historia, tecknade Hägglunds, Bofors och Saab Tech avtal med Storbrittannien och USA med regeringens goda minne men i strid med svensk lagstiftning, som säger att man inte får exportera vapen till krigförande länder. Det är de vapnen som lämnar röda siffror i loggböckerna.
Wikileaks påminner oss lite skamset om ett land och en ockupation som fallit i glömska. Länge pratade vi om Afghanistan som det bortglömda kriget, men idag är det irakiernas framtid ingen bryr sig om. Skilnaden nu från för några år sedan, när debatten om kriget rasade som värst, är att alla nu anser att Irakkriget var ett misstag. Orsakern är inte att bombliberalerna plötsligt omfamnar idén om folkrätt och mänskliga rättigheter utan att USA förlorat kriget.
Det är dock många som fåfängt hyser förhoppningar om att det nykoloniala projektet i Afghanistan fortfarande ska lyckas, även om de börjar få kalla fötter. Kanske är det viktigare att vinna Afghanistan än Irak, eftersom det är många fler som dragits med i Aghanistankriget. Det skulle vara en nesa av det större slaget, om femtio länder - det vill säga en fjärdedel av världens alla stater - förlorar mot ett. Det är i det ljuset som tortyrrullorna från Irak kastar ett förklarande sken även över Afghanistan. Det finns ingen anledning att tro att jänkarna och dess allierade är snällare mot aghanerna än mot irakierna. Därav det folkliga stödet till talibanerna.
Jag vet inte hur många gånger jag skrivit om Irak och Afghanistan. Mina texter börjar låta som ett självspelande piano, men även maktens megafoner låter som de alltid gjort. De politiker som ytterst är ansvariga för att kapitalet tillåts ta till vapen vägrar dra några lärdomar, hur många rapporter som än når offentligheten. Lika monotoma är terroristexperterna på Försvarshögskolan och Försvarets forskningsanstalt. I Dagens Nyheter igår, skyller Magnus Norell på Totalförsvarets forskningsinstitut den irakiska tragedin på Iran. Det är återigen husbondens röst vi hör.
Iran är nämligen nästa måltavla för USA. Snart är de civila iranier som kommer att möta sin framtid i granatgeväret Carl Gustaf, och som vi kommer att få läsa om som en randanmärkning i ett läckt dokument till Wikileaks.
