”Strindberg hade haft PMS-hybris”
Liv Strömquist om behovet av att prata om mens och kvinnors kön
Mens, vulvagudinnor och lust – Liv Strömquists nya seriebok liknar ingen annan.
– Om Strindberg haft PMS skulle han inkluderat det i sina verk, och haft PMS-hybris.
Liv Strömquist har blivit en lysande stjärna på serietecknarhimlen, med sin feministiska och samhällskritiska stil. Hon har tilldelats flera priser och hennes serier har blivit pjäs, bland annat på Dramaten.
Efter hennes Sommarprogram – som fokuserade på just mens –fick hon massor av reaktioner.
– Jag blev själv förvånad. Men mens är en stor del av människors liv – för kvinnor och alla män som är ihop med kvinnor. Det är ett lågstatusämne som är kul att ta upp ur historiskt och samhälleligt perspektiv: Varför ses det som så skamligt och smutsigt? Alla låtsas helst att de inte har det.
Kreativt flow av PMS
I den nya boken ”Kunskapens frukt” mixas historiska fakta och nutida språk på ett halsbrytande roligt sätt. Det handlar om
orgasm, vad vulva egentligen är och synen på mens genom tiderna. Som att PMS skulle ge kreativ flow – något som redan Virginia Woolf skrev om.
Har du alltid varit så här frispråkig?
– Nej, verkligen, verkligen inte! Som tonåring var jag jätteblyg och nojig. Nu tycker jag inte att tabun är så jobbiga längre, det finns ett behov av att prata om kvinnors kön. Efter ”Sommar” har jag fått höra många historier om mens och ägglossning, säger hon och skrattar.
Liv Strömquist skrattar ofta, gärna åt det absurda i saker hon kommer att tänka på. Precis som när hon tecknar något nytt och inser hur kul det är. Ett gott tecken, säger hon själv.
Snippa – ett genombrott
Absurt blir det också när vi inte ens under intervjun vet vad vi ska kalla kvinnans könsorgan. Fitta? Vagina? Snippa?
– Det saknas ett sätt att prata naturligt om det. Men att börja säga snippa var ett stort genombrott, det gillar jag.
Liv Strömquist berättar att hon ritat serier sedan hon var 5-6 år.
I tjugoårsåldern tog det fart ordentligt – hon låg på golvet och ritade ett fanzine som hon sålde till kompisar.
Du har beskrivit att du var ocool, nördig och inte alls populär, har du revanschkänsla?
– Näe, inte alls. Däremot hade jag aldrig trott att tecknandet skulle gå så här bra. Jag är extremt lyckligt lottad.
Dömande Bagge i hjärnan
Trots framgångarna har hon många gånger tvivlat på det hon gör. Det kan kännas som att ha en dömande Laila Bagge i huvudet, beskriver hon. Men den kritiska rösten har tystnat lite med åren.
– Jag har mer erfarenhet nu. Om jag tycker att något jag gör är fruktansvärt dåligt så kan jag tänka att jag tittar på det igen nästa dag, och då känns det bättre. Självkritik är bra också, jag släpper inte igenom dåliga idéer.
Ett fenomen hon gett många kängor är kärnfamiljen. Nu är hon själv mamma till två söner, tre och fem år.
Lever du i kärnfamilj nu?
– Nej, det gör jag faktiskt inte. Jag har delad vårdnad. Men det är absolut inte av princip, jag skulle aldrig säga att ett sätt att leva är objektivt bättre än något annat. Det handlar om vad som funkar bäst för en själv.
Fråga från psykiater Johan Cullberg
Min dotter har varit på en vulvakonferens i Skottland. Om du föreläst där, vilka tre frågor hade du tagit upp?
– Jag önskar större öppenhet för vulvarelaterade problem som förlossningsskador, vestibulit och endometrios.