Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Leopold

SVT serverar soppa gjord på en enda spik

”Konstkuppen” en utspädd konstsåpa

Elisabeth Ohlson Wallin i ”Konstkuppen” i kväll.

TV Konståret 2012 har med rätta kallats konstbråkens år. Makode Lindes tårta följdes av Lars Vilks deltagande i rasistkonferens och icke-deltagande i utställning på Jamtli, vilket följdes av en lång höst med ett pärlband av debatter om rasistiska stereotyper i barnkulturens bildvärldar.

Diskussioner och bråk om konst som – medvetet eller ej – provocerar bygger på idéer om konsten som i grunden god. Konstnären förväntas visa vägen mot större självförståelse, mot en bättre och klokare framtid. Den som provoceras har bara inte förstått.

När SVT rider på provokationsvågen med sin nya realityserie Konstkuppen är idén om denna framåtblickande konst inbäddad. Den konstnär som i kvällens premiäravsnitt är satt att frälsa omgivningen är Elisabeth Ohlson Wallin. På en vecka ska hon skapa ett verk för Skara domkyrka, en altartavla med yvig och i positiv bemärkelse kitschig homotolkning av Lucas Cranachs skildring av syndafallet – Adam, Eva, ormen, äpplet.

Altartavlan får sitt sammanhang i och med att två män ska vigas i domkyrkan. Visst är den en manifestation av hbt-närvaro i samhälle och kyrka. Dörrarna är ännu inte helt vidöppna även om mycket hänt. Och den ideologiproduktion som rullat för fullt i årtusenden kan behöva kompletteras. Till sist blir altartavlan riktigt fin. Och Lena Philipsson är avväpnande och rolig i sin programledarroll.

Men det kryper i hela kroppen av otålighet när storyn om denna ”kupp” ska berättas, kryddad med omtagningar, longörer och tillgjorda samtal. Som att vara fastbunden framför en trailer som aldrig tar slut. Om och om igen spekuleras det i huruvida någon eventuellt skulle bli provocerad. Avslutningens stillsamma vänliga folksamling motsvarar knappast programmets hela ansats, vilket gör finalen till något av en antiklimax.

Poängen med Konstkuppen är minst sagt oklar. Provokationsvågen. Konstnärligt arbete i närbild. Att göra kultur tillgängligt. Jodå. Fast det räcker inte. Konstsåpan är så utspädd att bara ett urvattnat bildskapande finns kvar, ett litet pyssel med olika attribut, tekniker och förlagor.