”Att skildra kärlek är alltid svårt”
Jan Guillou utmanar sig själv och skriver om homosexuell kärlek
Nu ger Jan Guillou sig på ett ämne han inte skrivit om förut:
Två unga män som blir våldsamt förälskade – i varandra.
– Det är alltid svårt att skildra kärlek.
Vi träffas i hans och hustruns, förläggaren Ann-Marie Skarp, lägenhet på Östermalm. Med sina välfyllda bokhyllor och konst på väggarna är den en passande fond till atmosfären i boken, som delvis utspelar sig i konstnärliga kretsar.
Förra året kom ”Brobyggarna”, första delen i en romanserie om 1900-talet. Nummer två heter ”Dandy”. I centrum står tre norska bröder som utbildar sig till ingenjörer i Tyskland. Förebilderna är Jan Guillous morfar och hans bröder.
– En av dem var kär i en man tror jag, det pratades mycket diskret om det.
Samma känslor
Tiden är 1900-talets början, platsen England. Norske Sverre flyttar till London med sin stora kärlek, den förmögne lord Albert.
Hur var det att skriva om två män som är kära i varandra?
– Allt som har med kärlek att göra är svårt att skildra, eftersom vi alla har en myriad av schabloner i bakhuvudet. När det gäller den mentala biten utgick jag från att känslorna är desamma som för majoriteten, även om det kan vara mer komplicerat att bejaka en homosexuell förälskelse.
– Den fysiska kärleken är ännu svårare att skriva om, speciellt när man riskerar att bli kallad gammal snuskhummer. Jag använde de två kända tricksen: att ta till humor, eller helt enkelt dra ner rullgardinen när det är dags...
Jan Guillous relation till hbt-rörelsen har varit minst sagt vinglig. Ett tag stämplades han som homofientlig, bland annat efter att i en tv-debatt använt ordet ”pederast”.
– Det har en annan betydelse på franska, och jag ville överraska lite. Sedan insåg jag att någon trodde att jag menade att homosexuella var pedofiler. Jag har väl utseendet emot mig också – en del ser mig som en machoidiot.
Själv förnekar han att han någonsin haft något emot homosexuella.
– Anklagelser om att vara kvinnohatare, manschauvinist och homofob är svåra att komma med mot en uttalat vänsterintellektuell som jag. Men det var roligt att driva med påhoppen ett tag.
2006 överraskade han dessutom genom att invigningstala på Stockholm Pride.
– Det var en utsträckt hand som jag inte kunde tacka nej till.
Din dotter är lesbisk, har det påverkat dina åsikter i de här frågorna?
– Nej, inte alls, säger han kort, och signalerar att ämnet är för privat.
”Vi såg oss som genier”
Sverre och Albert utmanar inte bara konventionerna med sin kärlek. Guillou har låtit dem umgås i den bohemiska och frigjorda Bloomsburygruppen, där kreativa personer som författaren Virginia Woolf ingick.
– Det var lätt att leva mig in i den ungdomliga lusten att spränga gränser. I 20-årsåldern levde jag i kretsar som ville experimentera med konst och litteratur. Vi såg oss alla som genier, säger Jan Guillou och skrattar. Men lägger snabbt till:
– Jag var en helt annan författare och människa då.
På vilket sätt skiljer sig den unge Guillou från dagens?
– Pinsamt nog var jag en intelligenssnobb. Jag hade en så anti-demokratisk hållning då att jag får handsvett av att tänka på det i efterhand.
Ledighet är inget för denne 68-åring. I en läsfåtölj intill de höga fönstren finns redan en stapel med böcker som research inför nästa bok .
– Romanserien ska sträcka sig fram till september 2001, det är målsnöret.
Snabbfakta
Namn: Jan Guillou.
Ålder: 68 år.
Yrke: Författare.
Familj: Hustrun Ann-Marie Skarp, förläggare. Två vuxna barn, två barnbarn.
Bostad: Lägenhet på Östermalm, Stockholm, hus i Östhammar.
Bakgrund: Började journalistkarriären 1966. Har skrivit över 40 böcker, bland annat serierna om Carl Hamilton och tempelriddaren Arn. Kolumnist i Aftonbladet.
Aktuell: ”Dandy”, andra delen i en historisk romanserie (Piratförlaget).
Läser just nu: ”Fallet Thomas Quick: att skapa en seriemördare” av Hannes Råstam.
Favoritförfattare: ”En nästan omöjlig fråga. Men August Strindberg och Jan Myrdal har påverkat mig.”
Fråga till Jan Guillou …
… från Maj Sjöwall, intervjuad förra veckan:
Säg en bok som har påverkat dig?
– ”Tomtebobarnen” av Elsa Beskow. När man läser som liten är fantasin så öppen, man tar starkt och djupt intryck. Att sitta på fladdermusens rygg i sommarnatten... Det var som om jag var med där.