Värdinnorna kom till Timbros räddning
Varken vänstern eller högern bryr sig om vad liberalerna har att säga
Bengt Ohlsson ville inte komma. Men hans berömda artikel svävade över den Timbro-sponsrade debatten mellan kulturvänstern och kulturhögern på Teater Brunnsgatan fyra i går kväll.
Jag hamnade själv i publiken inklämd mellan Lena Adelsohn Liljeroth och Axess-skribenten Elise Claeson – kvällen till ära dekorerad med Thatcher-brosch. På scenen bredde tre borgerliga män ut sig i en skär Carl Malmsten-soffgrupp. DN:s liberale ledarskribent Erik Helmerson stod lite vilset i dj-hörnet och spelade Pet Shop Boys.
Som alltid när man ska prata om kultur, pratade man om pengar. Kulturknegarnas representant, dramatikern Lo Kauppi sa att hon kände att kulturen blivit råkommersiell, men kunde inte precisera hur. Bukowskis chef Michael Storåkers mumlade om mecenater, och Joachim Berner, nu Riksteaterns ordförande, hyllade Ebba Grön som lönsam kvalitetskultur. Till slut slog Mats Svegfors, vd på SR, fast att budgetprat var tråkigt.
Och sen blev det tyst.
Om det inte varit för den hysteriska värdinneduon Marie Söderqvist och Martina Montelius – som källarteater-versionen av Patsy & Edina – hade jag säckat ihop mot kulturministerns skuldra.
Men poängen här var ju inte att skapa en intressant diskussion, utan att göra det i regi av Timbro. De gör vad som helst nu. Så desperata är Timbro-liberalerna över att få sin bit av den heta kulturdebattkakan att de är beredda att finansiera event på proggteatrar. Problemet är att varken högern eller vänstern är intresserade av vad de har att säga.
