Småbarnsvilan visar livet bortom stressen
”Det omätbara” handlar om den osynliggjorda och livsviktiga omsorgen
Den som säger att världen är avförtrollad har glömt att småbarnsvilan på förskolan finns. För det är något magiskt över femton ungar mellan ett och tre år som går från vakenhet till slummer till sömn, allt under övervakning av bara två vuxna, som mjukt leder, lägger, klappar och vaggar.
Den som fångat scenen är Nils Petter Löfstedt, i sin dokumentär ”Det omätbara” (biopremiär i fredags). Under fem år följde och filmade han anställda i vad som brett kallas omsorgen; på förskolor och äldreboenden, inom hemtjänst och LSS. På ett sätt kan filmen nästan te sig väl enkel – ingen vettig människa förnekar hur viktig den här personalen är för samhället, att vi alla är beroende av den, som individer och som kollektiv. Det är självklart.
Men Löfstedt vill mer än så. Med sin kamera försöker han fånga den abstrakta, ogreppbara, ja omätbara kunskap som gör att en personlig assistent aldrig kan ersättas med en robot. Det som är professionell omsorg. Att kalla den professionell kan låta kyligt men det är just det den är – en undersköterska som jobbat länge med gamla bara vet hur man i stunden bäst möter ett behov, oavsett vad som står i läroböckerna. ”Många gånger går jobbet ut på att bara finnas till”, säger en rutinerad förskollärare och ja, kanske är det så det känns och ser ut men vi vet alla vilken skillnad det gör att i en svår stund bli mött av någon som verkligen ser vad du behöver.
Såväl filmtitel som innehåll är tydligt inspirerat av filosofen Jonna Bornemarks bok ”Det omätbaras renässans” från 2018, där hon gick till storms mot new public management och andra offentliga mätsystem som försöker pressa in omsorgsarbetet i matriser. Hon medverkar också i filmen och talar om hur både avgörande och osynliggjord den här personalens situationsbundna kunskap, inom filosofin kallad fronesis, är.
Sällan har ett filosofiskt begrepp blivit så konkret som i Löfstedts film, när han följer en minutstyrd undersköterska i hemtjänsten. ”Hjälpa upp ur sängen, duscha, kläder och lägga igen – på 20 minuter”, fnyser hon. ”Det är inte normalt”, lägger hon till. Nej, det borde det inte vara. Men det är vanligt i många svenska kommuner.
Undersköterska är också Sveriges mest sjukskrivna yrke
Löfstedt är inte den första kulturarbetare som vänder blicken mot omsorgen, dess personal och brukare. Han har med Helene Rådberg och Sara Beischer i sin film, som båda har gjort litteratur av sina arbetslivserfarenheter. Några andra axplock från de senaste åren: dokumentären ”Leva tills jag dör” om ett äldreboende, Alice Dadgostars roman ”Göra mig förtjänt” utspelar sig på en förskola. Therése Granwalds ”Syster” och Fanny Ambjörnssons ”Om Nadja” är båda böcker som ger ett anhörigperspektiv på LSS och på bio går nu ”Så länge hjärtat slår”, en dramatisering av undersköterskan Stine Christophersens visselblåsning under pandemin.
Omsorgen är förstås en fantastisk mylla för att hitta mänskliga, allmängiltiga berättelser – undersköterska är Sveriges vanligaste yrke och förr eller senare behöver vi alla professionell omsorg. Men i verken finns ofta också en oro – ibland ett högt ringande larm – om verksamheter på dekis och personal som far illa. Undersköterska är också Sveriges mest sjukskrivna yrke.
När man ser ”Det omätbara” är det omöjligt att inte beröras av berättelserna om stress och utbrändhet – människor som helt enkelt går sönder under tyngden av sitt jobb – men också av den stora yrkesstolthet många visar. De vet vad som skulle behövas för att deras verksamheter ska fungera bättre, och de talar om det. I filmen får man följa lite av Förskoleupprorets aktivism och lika imponerad som man blir över att de orkar, lika deppig blir man när man inser att de har hållit på sedan 2013. ”Vi har haft världens bästa barnomsorg men det kan vi inte säga att vi har längre”, säger en förskollärare. Varför har vi låtit det bli så?
Vi vet alla att en fungerande omsorg är grunden för ett fungerande samhälle. Att det inte går att mäta värdet på att tryggt kunna få femton småttingar att somna förändrar inte det.
Café Bambino: Amer Sarsour om prosans magi, flyktens odyssé och att bli någon att räkna med
Amer Sarsour om prosans magi, flyktens odyssé och att bli någon att räkna med