Även fredsrörelsen borde rusta upp
Anna Andersson: Bjud in ”Ned med vapnen!” till Folk och försvar
På Stadsteatern i Stockholm spelas just nu ”Ned med vapnen!”, en monolog med skådespelaren Robert Fux – han har fått välförtjänt fina recensioner, han är storartad.
”Ned med vapnen!” var från början en roman, skriven 1889 av Bertha von Suttner (1843-1914). Den handlar om den unga adelskvinnan Martha, som går från svärmisk anhängare av den militarism som präglade österrikisk (och säkert all europeisk) adel, till att bli övertygad pacifist.
Den var radikal då – nazisterna kom senare att slänga den på bokbålen – och den är radikal i dag. Att förespråka nedrustning! Det känns inte längre som ett gångbart alternativ på den politiska menyn.
Vad hände egentligen med den svenska fredsrörelsen? Kanske dog den på 90-talet, då man pratade om historiens slut och rustade ner. Men nu rustas det upp igen och det vore rimligt att fredsrörelsen hakar på. Vi har till exempel frågan om FN:s konvention om förbud mot kärnvapen, som Sverige röstade för i FN men som när det kommer till riksdagens godkännande har lagts på utredningsis – Nato vill inte att vi skriver under. Eller vår vapenexport till ett land som Saudiarabien, som bedriver ett fruktansvärt blodigt krig i Jemen.
Den som ifrågasätter det här anses antingen naiv eller gå andras (Rysslands) ärenden. I debatten kallas Sverige ibland för ”fredsskadat”, att den över 200 år långa freden har gjort vårt land, tja, mjukt och naivt. I mina öron låter det som att beklaga en frisk att hon aldrig varit dödssjuk.
Jo, jag är medveten om det geopolitiska läget – Rysslands annektering av Krim, de iskalla nationalistiska vindarna i Europa och nu också en amerikansk president som trots vad han själv säger inte tycks vara något stabilt geni. Men det är ju också just i sådana tider det behövs människor som vågar påminna om vad som vore bäst för precis alla, även om det i dag är avlägset: avspänning och nedrustning. Det måste få vara en legitim politisk hållning. Ingenting är mer grundläggande för människors välfärd än fred.
Jag har ingen aning om hur Robert Fux kalender ser ut. Men om han har en lucka i mitten av januari så borde han bjudas in att spela ”Ned med vapnen!” på Folk och försvar-konferensen i Sälen. Det minsta som kan hända är att publiken får en riktigt fin teaterupplevelse.