Inget på konventen handlar om politik
I höstens USA-val är det rimligt att sätta personen före politiken
I förra veckan höll Demokraterna sitt partikonvent, och även om Joe Biden vagt berättade om sin plattform handlade det mycket lite om politik. Istället var budskapen dessa: Jag är inte gaggig. Donald Trump är en hemsk människa.
Vid Republikanernas konvent kommer samma saker att sägas, fast tvärtom. Trump kommer i och för sig inte att framställa sig som en varmhjärtad person, dock som den besvikna arbetarklassens riddare.
Att tillställningarna sker utan publik och press och politiker är därmed inte det konstigaste. Det är istället att de inte alls handlar om politik.
Dit har alltså Trump fört USA. Inte bara har han lyckats ytterligare polarisera ett redan mycket polariserat land. Inte bara har han gjort USA irrelevant som internationellt ankare vid akuta eller utdragna kriser. Inte bara har han gjort Covid-19 till ett gigantiskt gräl om vem som ska ta disken. Han har dessutom lyckats eliminera politiken från den politiska agendan.
Båda försöker samma bluff: Jag är en av er
Därmed struntar kandidaterna i den sakpolitiskt intresserade mittfåra som normalt avgör amerikanska presidentval. Joe Biden – som ställde upp i sitt första val samma år som Beatles gjorde sitt sista framträdande – markerar släktskap med partiets unga, progressiva, identitetspolitiska vänsterfalang. Donald Trump agerar som om han står inför ett nytt primärval, där målgruppen är hans eget partis högerpopulistiska falang.
Båda försöker samma bluff: Jag är en av er.
Är det rimligt? Får verkligen valet av den fria världens ledare handla om något så banalt som vem som är en hedersknyffel och vem som är en svinpäls?
Svaret är att allt annat hade varit orimligt. Det finns ingen viktigare fråga när en demokrati ska utse sin ledare. Det har sällan varit mera sant än i detta presidentval.
Är då Joe Biden en så hygglig prick som hans anhängare hävdar? Är inte alla politiker principlösa skräckchefer bakom den publika personan?
Jag har inte träffat honom, men vi har gemensamma bekanta, och det tycks faktiskt som om han är samma person privat som bakom talarpodiet. Exempel: En person som jobbade för Biden när denne var senator berättade för mig hur han en kväll kallades till Bidens hotellrum för ett samtal om något vardagligt beslut. När han ropades in möttes han av Biden i kalsonger. Denne stod mitt på golvet och strök sina kostymbyxor.
Föreställ er Trump på samma sätt behandla en annan människa som om denne faktiskt vore en människa – som om han själv faktiskt vore en människa. Det gick inte, eller hur?
I fungerande demokratier är kärnan att man röstar på kandidater som tillhör väljarnas gemenskap. Politiken får bli en senare fråga, det kommer en dag då jag ska kritisera Bidens förslag. Till dess viftar jag min star-spangled banner för mannen i kalsonger.
<div data-tipser-pid="5e32f8862760b10001f7f4c6" data-tipser-view="compact"></div>