Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Emil, Emilia

– Jag ville ge en så sann skildring av cancern som möjligt

Kristina Sandberg om nya boken ”En ensam plats”

I ”En ensam plats” skriver Kristina Sandberg om tiden då hon var sjuk i cancer.

Kristina Sandberg hade alltid tagit sin hälsa för given.

Men när hon drabbades av cancer förlorade hon tilltron till kroppens förmåga att överleva.

– Den största skräcken var att jag skulle dö ifrån mina barn.

Nu är hon aktuell med memoarboken ”En ensam plats”.

Det var för fem år sedan Kristina Sandberg diagnostiserades med aggressiv bröstcancer. Hon fick avbryta sin landsomfattande turné med föreläsningar om hemmafrun Maj och påbörja en tuff behandling. Den innebar operationer, cellgifter, biverkningar som sår och blåsor i munnen, lossnande naglar och inte minst förlusten av allt hår. 

– Jag drabbades också av fatigue, en oerhörd trötthet. Jag kunde bara läsa två sidor. Sedan somnade jag. Allt gick trögt. Jag hade malande ångest och rädsla.

Gick 15 000 steg

När hon bad sin läkare om något ångestdämpande fick hon till svar: Du står inför ett potentiellt dödshot och den krisen måste du ändå möta förr eller senare. Fanns det då ingenting som kunde påverka biverkningarna i positiv riktning?

– Jag fick veta att fysisk aktivitet är bra för kroppen. Så jag började promenera. Varje dag, i snöglopp eller regn släpade jag mig runt i timmar och kom upp i 15 000 steg. Det har jag fortsatt med. Förhoppningsvis kan det hjälpa mot eventuella återfall i sjukdomen. 

Ett av de starkaste skälen till att hon skrev boken var att hon upplevde att hon hade förlorat sin förmåga att göra sig förstådd, att hon inte kunde dela sin dödsångest med någon. 

– Det var som om omgivningen inte tog in mina ord. Människor värjde sig och sa att det kommer att gå bra, nu för tiden botas nästan alla, det var tur att jag var så ung, och jag behövde nog inte tappa håret. 

Tips om kost och yoga

För att inte tala om alla goda råd hon fick om lämplig kost, yoga, meditation och positivt tänkande.

– Jag blev rasande. Ingenting av det botar cancer. Det är sjukvården som gör det. Cytostatika och tuff behandling kan rädda dig. Det går inte att kriga mot cancer. Man kan inte kriga mot kroppen. Sara Danius påpekade att det bara är cancer man förväntas kriga mot, inte någon annan sjukdom.

Kristina Sandberg är utbildad psykolog.

– Men jag kunde inte vara psykolog åt mig själv. Jag föll lika långt ner som alla andra.

Kunde inte lyssna på Dusty

Periodvis ägnade hon sig åt magiskt tänkande, en psykologisk term när människor tror sig kunna förändra verkligheten genom sina tankar. Hon kunde inte lyssna på Eva Cassidy, Dusty Springfield eller Barbro Hörberg för de hade alla dött i cancer. Vid övergångsställen var hon tvungen att hinna över medan det var grönt, för då skulle behandlingen gå bra.

Men En ensam plats är inte bara en bok om sjukdom och ensamhet, den handlar också om vardagen, maten, hemmet, barnen, skrivandet och läsandet. 

– Det går inte att klippa ut sjukdomen ur det det vanliga livet.

Kristina Sandberg är gift med författaren Mats Kempe och deras två döttrar var tio och tolv åt när deras mamma blev sjuk.

– De var så små, skulle de klara att jag dog ifrån dem?

Tog itu med renovering

Familjen bor i ett hus i Haninge som länge behövt en renovering, något Kristina Sandberg tog itu med mitt under sina cancer­behandlingar.

– Jag tänkte att om jag dör vad ska då Mats göra med det här osäljbara huset? Det ville jag hjälpa honom med. 

Kristina Sandberg säger att hon inte kunnat skriva skönlitterärt sedan hon blev sjuk. En ensam plats är ett självbiografiskt verk med en modig och avskalad text.

– Jag kunde inte skriva något annat. Allt som står har hänt. Jag ville ge en så sann skildring som möjligt. Det har varit ett trösterikt arbete. 

Ändå tvekade hon in i det sista över om hon skulle ge ut boken. 

– Men jag har alltid dragits till det skamliga, mörka, farliga i mitt skrivande.

Turné med jazzpianist

Hon tänker inte resa land och rike runt igen. Däremot har hon planerat en mindre turné tillsammans med jazzpianisten Birgitta Henriksson

– Jag ska läsa ur min bok och hon ska spela. 

Ett arrangemang hon gläder sig åt. Då behöver hon inte längre sitta ensam i en hotellmatsal på kvällarna.

Fotnot: Intervjun gjordes innan bokens recensioner kom.