”Om det inte funkar blir jag sjuksyrra igen”
Anna Jansson skriver det hon vill – utan att tänka på om det säljer
Ett barn mobbas – och de vuxna märker inget.
Det är ett tema i Anna Janssons nya spänningsroman.
– Vi lever i en kicksökande kultur där föräldrar inte alltid har tid att lyssna på sina barn, säger hon.
Anna Janssons Gotlandsromaner är en succé som finns på över femton språk. Även på film, där Eva Röse spelar huvudrollen som polisen och tvåbarnmamman Maria Wern. Spänningen i böckerna har tyngdpunkt på relationer, inte på våld eller själva brotten.
– Jag är väldigt ointresserad av vapen och strategier. Jag vill skriva om hur människor är mot varandra, säger hon när vi ses.
Anna Jansson har kommit till Stockholm från hemmet i Örebro. Redan på tåget har hon funderat på att hon vill få fram hur viktigt det är att verkligen våga satsa för den som har skrivardrömmar. Själv började hon författa deckare medan hon jobbade som sjuksköterska.
– Det är skönt att kunna skriva vad jag vill utan att tänka på om det säljer – om det inte funkar kan jag alltid jobba som sjuksyrra igen.
Etiska dilemman
Hon gillar att få med etiska dilemman i böckerna. I den nya spänningsromanen "Skymningens barfotabarn" far en liten flicka väldigt illa. En äldre kille trakasserar henne och får andra barn med sig. En självklar fråga blir om de vuxna kunde gjort något för att stoppa mobbningen.
– I boken är en hel vuxenvärld dålig på att kommunicera. Så kan det vara i verkliga livet också. Många är stressade, och det kan ta tid att lyssna in ett barn som varit utsatt för mobbning eller andra övergrepp. Som förälder måste man uppmuntra barnen att berätta om någon är elak. Det är inte skvaller, utan tvärtom ett svek om man inte berättar.
Vilken roll hade du själv som barn?
– Jag var mycket av en pojkflicka. Jag har aldrig varit mobbad, men haft stunder där jag känt mig utanför. Alla har väl varit i de flesta konstellationer som barn. Jag minns speciellt när jag skrämde en kille som var mindre än jag: Jag kände sådan power just när han blev rädd, men när han efter det undvek mig kändes det verkligen inte bra.
Anna Jansson beskriver sin egen barndom som lycklig. Hennes karaktärer har det värre: Maria Werns mamma var psykiskt störd, själv har hon relationsproblem, hennes halvbror är djupt störd.
– Jag fick mycket inspiration av människors livsöden när jag jobbade natt med svårt sjuka patienter, som berättade om sina liv. Det viktigaste jag lärde mig var att leva det liv jag vill och vårda nära relationer. Det kan låta banalt, men jag träffade inga gamla människor som ångrat att de inte satsat mer på att tjäna pengar...
Relationsroman kommer
Eftersom Anna Jansson lägger så stor vikt vid sina karaktärers tankar och beteenden undrar jag om hon inte borde skippa spänningsintrigen och skriva en vanlig roman i stället. Och jodå – efter sommaren kommer hennes första relationsroman.
Har deckare för låg status?
– Nej, det tycker jag inte. Förr sågs det som dålig kiosklitteratur, och det händer fortfarande att en och annan äldre dam kommer fram och undrar hur jag kan skriva sådant. Men läsarna bryr sig inte så mycket om genre så länge författaren lägger ner själ och hjärta i skrivandet. I dag finns många spänningsromaner av mycket god kvalitet.