Bokrean har dött ut – men länge leve boken
Ännu går det att hitta åtråvärda titlar i boklådorna
En gång i tiden var bokrean en happening. Man gjorde förhandsbeställningar, trängde sig fram mellan staplarna och till och med hängde på låset till de boklådor som smygstartade med midnattsöppet.
I dag har bokrean mist sin betydelse, trots att boken - tvärtemot alla domedagsprofetior - inte alls håller på att dö ut.
Jag vet inte varför det blivit så, men kanske innebar först den sänkta bokmomsen 2005 och sen näthandeln att trycket på att fynda billiga böcker minskade.
Men det handlar nog också om utbudet. Förr gjorde förlagen särskilda klassikersatsningar till bokrean, såsom praktband med August Strindberg eller intagande nyutgåvor av Karin Boye. Man släppte läckra världsatlasar och chocksänkte priset på ett konsthistoriskt uppslagsverk.
I dag reas samma titlar som man redan kan köpa i pocket. Bläddrar man i Akademibokhandelns katalog dominerar deckarna och myslitteraturen. Men här finns även riktigt bra skönlitteratur för under hundralappen:
Kjell Johanssons Mammas gata, Gabriella Håkanssons Aldermans arvinge, Hans Falladas 30-talsskildring Hur ska det går för Pinnebergs? och 2012 års tyngsta diktverk (805 sidor), Dikt utan namn av Göran Sonnevi.
De fristående boklådorna har ett bredare och tyngre utbud. Där hittar man titlarna som man gärna vill ha och sen aldrig släppa ifrån sig.