Kanske fattade de att kravet på avgång var absurt
Åsa Linderborg: Återinträdet en viktoria för prestigelösheten
I somras nåddes jag av ryktet att medlingsförsöken mellan de stridande partierna i Svenska Akademien hade gjort vissa framsteg. Sara Danius sommarprogram fick mig att tvivla på den uppgiften; distinkt sköt hon sönder alla förhoppningar om att Akademien skulle komma till sans.
Så kommer nu beskedet att Danius, Kjell Espmark och Peter Englund går tillbaka till sina stolar. De släpper kravet att Horace Engdahl ska avgå, men säger ingenting om Katarina Frostenson. Akademien är viktigare än personfrågan, säger de.
Kanske har de fattat att kravet att Horace Engdahl skulle avgå var absurt och innerst inne en medieprodukt från ett krig i offentligheten som alla stridande parter redan från dag ett tappade kontrollen över. Utan att ta ställning till någon av falangerna, måste det även i kultursektorn finnas proportioner mellan brott och straff.
Dessutom: av alla i Akademien som har varit sammanklibbade med Jean Claude Arnault, är det bara Engdahl som har varit lojal med sin vän. Det samma kan sägas om kampanjmakaren Dagens Nyheter, som inte vill vidgå hur de under alla år har byggt upp Forums status.
Man kan tolka återinträdet, eller vad de ska kallas för, som en seger för dem som aldrig lämnade bordet. Riktigare är nog att berömma det som en viktoria för prestigelösheten, som är en fantastisk sak.
Om alla kvarvarande fjorton ledamöter inser att situationen kräver ödmjukhet och samarbete kan kanske Akademiens problem lösas, även om uppgiften verkar svårare än den stundande regeringsbildningen.
Vårens händelseutveckling och debatt var galen. Nu finns möjligheter att vårt intresse för Svenska Akademien återfår normala proportioner och att ledamöterna får återgå till sitt lilla hörn av världen, där de gör ett bra och viktigt jobb. Det är förmodligen där de själva helst vill vara.
Från och med nu är Svenska Akademien återigen beslutsför. De kan därmed med emfas avvisa Nobelstiftelsens VD Lars Heikenstens närmast förnedrande förslag att Akademien ska fråntas litteraturpriset.
Det lär bli krig om vilka nya fyra ledamöter som ska väljas in, men klokt vore att välja någon som också kan bli ny ständig sekreterare. Aris Fioretos är född till jobbet. Han behöver inte samla några lärospån för att axla den rollen.