”Inte vanligt sex, det blir bara tråkigt”
John Ajvide Lindqvist fick slita hårt innan han blev klar med nya boken
”Läsaren ska vara lite rädd hela tiden”Tänk dig att du vaknar upp på en camping till en helt öde värld.
Så börjar John Ajvide Lindqvists nya roman, den första på fyra år.
– Jag har en skräck för att allt ska försvinna, säger han.
RÅDMANSÖ.
”Himmelstrand” är första delen i en trilogi. Tio människor i husvagnar hamnar på ett fält i en helt tom värld. Till och med solen är borta. Det börjar som en sorts relationsroman, sedan kryper skräckscenerna fram. Ingen av hans böcker har tagit så lång tid att skriva.
– Jag körde fast ett par månader. Jag fick ta en paus, redigerade gamla filmer och läste. Sedan tvingade jag mig själv att börja skriva tre sidor om dagen, då lossnade det.
Vi ses på Rådmansö, där John Ajvide Lindqvist är uppväxt och numera bor. Hans pappa jobbade på sågen, och när han drunknade ärvde sonen huset. Mamman jobbade på lunchrestaurang. Men John längtade efter något annat. Först blev han trollkarl, sedan ståuppkomiker.
Har satsat på berömmelse
– Jag har alltid satsat på någon sorts berömmelse, att uttrycka mig till andra. Men jag har inte tillräckligt med karisma för att stå på scen.
I den nya boken vaknar åtta vuxna och två barn upp till en ny, skrämmande verklighet. Deras husvagnar står på en tom äng.
– Tänk om livet inte är verkligt, utan bara ett tomt jäkla fält? Har inte alla en rädsla för att man kan förlora allt – omedvetet eller inte? Så är det för mig i alla fall, jag har en skräck för att min familj skulle förolyckas eller drabbas av svår sjukdom.
– I ”Himmelstrand” beskriver jag det extremt obehagliga i att inte ha någonstans att vända sig, ingenting som måste göras: Det går inte att hålla på med mobilen, att ta en promenad eller att gå och handla. Ingenting.
Svärta blandas med humor
Som vanligt blandar John Ajvide Lindqvist olika känslor friskt. Här finns vardagsrealism, svärta, otäcka övernaturligheter och humor. Och ovanligt nog – ett par sexscener. Av det udda slaget: En kvinna har sex med en död filmstjärna, och två manliga mjölkbönder försöker få till det, men misslyckas.
– Jag har aldrig skildrat ”vanligt” sex. Det blir bara tråkigt, alla vet ju hur det går till. Det måste till någon komplikation, som när jag skrev om två troll som byter kön under kärleksakten, säger han och skrattar.
Ett mer allvarligt, underliggande tema i ”Himmelstrand” är människors brister.
Svackorna har blivit färre
– Hålrummet, det som vi saknar, är intressant. Och människors jagande för att fylla det tomrummet, antingen det handlar om relationer, ekonomi eller ett metafysiskt tomrum – alltså en brist i själva livet. I boken samlas människor med stora hålrum på ett enda ställe.
Du skriver ofta svart och otäckt, ändå verkar du glad av dig. Hur går det ihop?
– Jag har svackor, även om de inte är lika långvariga som när jag var ung. Som stå-uppkomiker var jag mycket mer svartsynt och kunde vara låg i längre perioder. Men att skriva avbördar mig det som inte riktigt funkar. Och jag har fått mycket att vara lycklig över i livet.
Du är nästan ihjälkramad av både kritiker och läsare. Är du nervös för hur boken ska tas emot?
– Lite, men inte så att jag sitter och skakar. Jag tänker ändå varje gång att det inte ska gå så bra. Jag vet att det finns en viss förväntan, men det blir som det blir.
Fråga från Klas Östergren
Blir du någonsin oroad av att verkligheten kan efterapa dikten?
–Ja, när jag skrev ”Lilla stjärna” hoppades jag att det inte skulle ske några våldsamheter i ”Allsång på Skansen”.