Expressen och Skavlan gjorde rätt
Norska motsvarigheten till Granskningsnämnden friade programmet där SD-ledaren intervjuades
Synen på journalistik blir allt mer politiserad. Expressens intervju med Bashar al-Assad och Skavlans intervju med Jimmie Åkesson är två exempel på det.
Expressen har kritiserats i en vecka nu för Kassem Hamadés intervju med Assad.
Jag kan förstå dem som tycker att den var väl följsam - frågorna om den syriska ”demokratin” är rena skämtet - men den är knappast ett ”0publicistiskt haveri". Han får prata till punkt, men han står inte oemotsagd. Mats Larsson kunde ha ansträngt sig lite mer för att slå hål på vissa påståenden och den manipulativa retoriken, men å andra sidan får det ordinarie kommentariatet också yttra sig: experter som Säpo, ”experter” som Magnus Norell, Margot Wallström, Carl Bildt med flera.
Några jämför Expressens intervju med den som Der Spiegel gjorde i oktober 2013. Där släpper man inte Assad lika lätt. Den är verkligen bra, men den är arton månader gammal. När man läser den förstår man hur mycket som har hänt på väldigt kort tid i Syrien; där finns inte många frågor om IS.
Samma dag, för övrigt, som Expressen publicerade del två av Assad-intervjun, släppte Der Spiegel ett reportage om IS av Christoph Reuter som är isande läsning, spännande som en thriller. Men så är ju Reuter också en av världens bästa journalister.
Visst hade Hamadé kunnat fråga mycket mer om Assadregimens övervåld och brutaliteter, men han gör ju knappast fel som ställer frågor om terrorismen i regionen.
Till kritiken mot intervjun hör också Assads påstående att de farligaste terroristerna kommer från Skandinavien. Det hade man gärna velat ha konkretiseringar på, men faktum är att Säpo inte säger emot honom på den punkten när Expressen ställer frågan. Det betyder ju inte att Säpo har rätt - Säpo och Assad kan mycket väl ha ett sammanfallande intresse här - men Expressen har ändå kollat uppgifterna med dem som borde veta bäst.
Journalistiken balanserar ofta på en slak lina mellan information och propaganda. Assad kallas pr-geni, men samma sak kan sägas om IS. För ett par år sen spred de filmer på Assads grymheter. Det var information som världen behövde ta del av, men i samma stund som bilderna spreds blev de till propaganda för att värva jihadister från hela världen.
Man kan diskutera Expressens intervju till innehåll och utformning, men det finns de som går ännu längre och menar att man inte alls ska intervjua Assad eftersom han är en av världens värsta diktatorer.
Var går gränsen, skulle ni ha intervjuat Hitler också? Ja, det klart. En journalist ska kunna prata med alla, allt handlar om hur man gör det.
Netanyahu administrerar en never ending apartheidpolitik - det är klart man ska kunna intervjua honom.
Bush och Blair är ytterst ansvariga för en av världshistoriens största tragedier, ockupationen av Irak och Afghanistan, som ingen kan skriva bort ur historien när kaoset i Mellanöstern ska förklaras. Har nån läst en enda intervju där de är ärligt självprövande?
Jag är fortfarande nyfiken på vad som rörde sig i huvudet på Gaddafi de sista veckorna i livet.
Alla makthavare som vi journalister intervjuar, från minsta kommunalpamp till diktator, har en agenda. Det vi som journalister har att ta ställning till, är om det de säger har allmänintresse. Det finns ett särskilt värde i att få höra hur den resonerar som inte tycker som man själv gör.
I dag (23 april) har Fredrik Skavlan friats för sin intervju med Jimmie Åkesson i den norska motsvarigheten till Granskningsnämnden.
Hans intervju med Jimmie Åkesson har värderats olika - för hård eller lagom hård? – men innan den sändes var många upprörda över att han alls skulle göra den. En uppfattning var att Åkesson i så fall måste kompletteras i studion med nån uttalad antirasistisk profil.
(När Anders Borg intervjuades veckan innan, var det ingen som tyckte att han skulle ha sällskap med en företrädare för alla som fått sitt liv förstört av Fas 3-helvetet, typ facket.)
Skavlan är journalist (vilket han verkligen visade den kvällen). Varför skulle inte han kunna intervjua Jimmie Åkesson? Och vilken annan redaktion hade tackat nej?
Den alltmer politiserade synen på journalistik är djupt problematisk. Det är livsfarligt för en demokrati om en journalist känner, att det här kan man inte skriva om eller den här personen kan man inte intervjua, för då kan människor bli upprörda.
Här finns också en misstro mot medborgarna att de inte är intelligenta eller kunniga nog att själva värdera det de hör, läser, ser. Opinionsbildare, som har alla arenor till sitt förfogande, ska nog akta sig för att tänka så.