Folkrörelse under hot
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2015-05-29 | Publicerad 2015-05-28
S-kongressen öppnar: Interna kritiken mot högervridning, toppstyrning och lobbyister
I sin hyllade postuma bok Ruling the Void diskuterar Peter Mair den ökade klyftan mellan medborgarna och den politiska eliten. Som orsaker lyfter han fram samlingen i mitten, politikens professionalisering och medialisering. Den allt snävare rekryteringen till ledande poster, lobbyisterna, marknadens och EU:s ökade inflytande.
Mair är särskilt oroad över eroderingen av de traditionella masspartierna.
Detta är ett dilemma som i högsta grad berör den svenska socialdemokratin, som hämtat sin politiska styrka ur en unik folkrörelsetradition. Den byggde på idén om aktiva medlemmar i olika sociala rörelser som kunde formulera politiska krav, förmedla partiets politik och genomföra betydande delar av den på en lokal och nationell politisk arena. Politik var en självklar daglig angelägenhet för många hundra tusen, kanske miljoner.
I dag är det annorlunda. Partiet har de senaste decennierna minskat från 250 000 till 100 000. Medelåldern är 60 år, färre än 15 000 är under 40. Många är oroliga för ogenomskinliga beslutsprocesser, kommunikatörer och varumärkesstrateger som ersätter förtroendevalda eller lobbyisternas ökade inflytande.
Att framtidens folkrörelse är en av de två frågor som står på dagordningen när socialdemokraterna kongressar i Västerås är därför knappast att förvåna.
Över hundra motioner genomsyras av en strävan att vitalisera folkrörelsepartiet. Samtidigt bekräftas Mairs farhågor.
Demokratin utarmas. Byråkrati och lobbyister får ett allt större inflytande över politiken, medlemmarna används mer som redskap i kampanjande och inte till att skapa kampanjer, menar Västerviks arbetarekommun.
Politikutvecklingen måste ske i folkrörelsen och inte i våra kanslier, säger Stockholm. Berättelsen om socialdemokraterna får inte bli berättelsen om ledarna, heter det från Malmö.
Folkrörelsearbetet får stå tillbaka för det parlamentariska. Risken är att vi får partier frikopplade från folket, på jakt efter samma marginalväljare med ungefär samma politik. Viktiga samhällsproblem försvinner helt, skriver Skånedistriktet.
Kopplingarna till partiets högervridning är många. Håkan Juholts inledande framgångar gav förhoppningar om att bygga vidare på den demokratiska socialismen, inte uttunnad nyliberalism, heter det från Ystad. Landskrona med tunga erfarenheter av SD undrar om människor slutat tro på att vi lever i ett samhälle där deras röster gör skillnad, är de oviktiga för makteliten?
Ur oron kommer så en rad konkreta förslag: Ökade möjligheter för medlemmar att föra fram sina synpunkter. Medlemsomröstningar. En öppen valprocess. Direktval av partiordföranden.
Som svar erbjuder partistyrelsen ett ”Handslag för ett framtidsparti”.
Förslaget är fullt av vackra tankar (om än illa formulerade) om ett parti ”där 90 % av medlemmarna anser att de är nöjda med sitt medlemskap”, där ”deras engagemang kommer till utlopp och tas till vara” och ”där vi är i ständig relation med medborgare”. Flera av motionernas teman plockas upp: att bredda partiet, betydelsen av studier eller vikten av att synas på sociala medier.
Men det är kemiskt fritt från varje reflexion över de grundläggande problem som såväl forskning som motioner pekar på: elitisering, lobbygruppers inflytande eller den besvikelse ökade samhällsklyftor och politikens högervridning skapat.
Några beslut som binder partiet när det gäller handlingsprogram, former för idédebatt, rådslag, medlemsomröstningar eller direktval av partiordförande vill man inte se. Påståendet att processen vid de senaste ordförandevalen varit sluten ”är helt enkelt inte sant.”
Vilken misshushållning med det djupa engagemang som motionerna avspeglar! Partiet har fortfarande 100 000 medlemmar, närstående LO 1,5 miljoner. Ett par miljoner röstar på partiet. Samtidigt är den interna debatten livligare än på länge.
Tänk om kongressen också följde förslaget från Uppsala, att utveckla nära relationer till radikala rörelser i tiden och dessutom vred politiken till vänster. Vilket tryck skulle man inte kunna utveckla mot de strukturer som i dag skapar en ökad klyfta mellan elit och folk. Men då måste man först se strukturerna, och partiet roll för att bära upp dem. Inte låtsas som de inte finns.
Partiledningens erbjudna handslag är hämtat från affärsvärlden, enligt ordboken ”en symbolisk handling vid bekräftelse av avtal ”. Det anknyter till Stefan Lövens ”affärsplan för Sverige” och göder synen på politik som en marknad.
I traditionella folkrörelsepartier fattar man i stället bindande, protokollförda beslut. Vad sägs om ”votering är begärd och ska verkställas”?
Kjell Östberg