Nils Schwartz var en av de största
Åsa Linderborg: I varje text skämde han bort oss med sina vackraste blommor
Med Nils Schwartz bortgång har inte bara Expressen utan hela Sverige förlorat en av sina främsta litteratur- och teaterkritiker.
Schwartz hade ett lokalsinne för litteraturen som få andra och han skrev om författarskap med en stilkonst som placerar honom bland de största. I varje text skämde han bort oss med sina vackraste blommor, för han kunde skörda nya varje gång fingrarna snuddade tangentbordet. Varje senliden december gick till vaktmästeriet och lade sin årsproduktion på våg för att mäta produktiviteten. Den var diger, men ändå var ingen artikel den andre lik.
Det var också Nils Schwartz som gömde sig bakom signaturen ”Ankan”. Namnet för denna satirspalt gissar jag att han tagit från Balzacs Förlorade illusioner, där Ankan benämns som ”en sak som ser sann ut, men som man hittat på för att pigga upp Parisnyheterna när de är matta”. Varje söndag firade hans samhällskritik och skönt ostädade humor triumfer.
Schwartz kunde vara nog så bitsk, fånerier nämndes vid deras rätta namn, han hade inga behov att framställa medelmåttor som snillen. Men lika nogräknad var han med beröm och erkänsla. För många yngre skribenter, och inte minst kvinnor, har han varit en viktig mentor. Han var också angelägen om att hålla kamratliga relationer över redaktionsgränsen, vilket vi på Aftonbladet Kultur tackar honom särskilt för.
Våra kollegor på Expressen sörjer i dag en djupt avhållen arbetskamrat och stor personlighet. Den sorgen delar de med oss. Nils Schwartz var det finaste exemplet på Sveriges världsunika tidningsflora; i den folkliga, brötiga kvällspressen hittar man ofta den yppersta intellektualiteten med ett tilltal som nådde alla.