Tintin – större än någonsin
Två album nu i nyutgåva – i originalstorlek
Serier Tintins aktualitet förvånar. Först kom en påkostad, avancerad animerad film signerad Steven Spielberg. Där var den inledande scenen med ett Tintin-porträtt i klassisk ren Hergé-stil en fin hommage, men resten av filmen ganska icke-tintinsk. Sedan kom det av Dagens Nyheter initierade bråket kring Tintin-albumen på Kulturhusets barnbibliotek.
Nu packar vi upp två enorma Tintin-böcker, Rackham den rödes skatt och Enhörningens hemlighet (Bonnier Carlsén), utgivna i samma format som Hergé tecknade. Storleken förbryllar och förpliktigar. Detta är inga böcker för en stillsam och klåfingrig barnkammarläsning. De är snarast ägnade att locka sådana som jag, sådana som har glada barndomsminnen av lite slapstick-humor, lite resor, lite mysterier.
Tintin har blivit museal. Till och med för länge sedan. Mycket kan sägas om den världsbild som förmedlas. Om den vite mannens överhöghet. Om alla fantasiländernas konstiga seder. Men också om solidaritet och vänskap kors och tvärs (bara mellan män förstås). Men jag är övertygad om att ett litet frö av auktoritetskritik ändå har såtts i alla läsare. Dupontarnas ständiga misslyckanden speglar den formella maktens löjlighet. Och det kan man fortfarande ta med sig.