Vi är sopigt dåliga på att handla second hand
”Återbrukspodden” avslöjar att vi gärna skänker – men helst köper nytt
Det råder skriande brist på bra poddar om hållbarhet i vardagen, en som balanserar mellan att vara mästrande och inspirerande. En som inte är töntig. Det borde finnas hundratals med tanke på, ja, världsläget.
Jag hittar mest darrande underläppar som uppbragt berättar om hur dåligt grannarna sopsorterar eller poddar som försöker ta alltför stora grepp, från utsläppsrätter till batteriholkar.
En ambitiös produkt på temat är i alla fall ”Återbrukspodden” med inredarna Malin Jensen, Sofia Thelfer och Maria Celin.
De har varit igång sedan 2019 och håller igång utgivningstakten.
Avsnitten handlar om loppistrender (även om de vänder sig emot termen trend), begagnade barnkläder och hur man lagar trasiga saker.
Det mesta är ofarligt, trevligt.
Men i ”Återbrukspoddens” avsnitt från Myrornas sorteringscentral i Sätra i Stockholm ges en skakande bild av svenskarna.
Det värsta är inte att vi lämnar in osäljbara saker som vapen, elfenben och gamla nagellack som välgörenhetsorganisationen måste betala någon för att hämta. Eller att vi tror att Myrorna är intresserade av ännu en gammal bakform (de får in så sjukt många bakformar, är det för att vi ska uppgradera oss i köket eller har vi gett upp?).
Det värsta är att vi är sämst i Europa på att handla second hand.
Vi är bäst på att rensa förråden och skänka grejer, men 80 procent av det som Myrorna får in går till andra länder. Vi vill inte ha vår egen skit, och heller ingen annans.
Vi (jag) vill gärna ”fynda” något Estrid Ericson-designat på en noga kurerad vintageaffär, men det vi verkligen behöver köper vi nytt.
Mycket få handlar second hand i första hand. Osthyveln köper vi ny trots att det kryllar av dem i second hand-butikerna.
Här spelar poddare och influencers en roll, tänker jag högtravande och slänger mig i nästa stund över någon liten jacka som Sandra Beijer tipsat om från H&M:s hipsterkedja.