Hög tid att lämna ön Tengah för sista gången
Dokumentärpodden ”Expedition Robinson” är nostalgiguld men vi har hört det förut
Det är nåt visst med Tengah.
Med jämna mellanrum ska dokusåpans livshistoria skärskådas. Jubileumsåret 2017 då Expedition Robinson fyllde 20 var återblicksbehovet som störst. Men även nu, till 25-årsfirandet, finns det tydligen fog att återvända till Tengah. Ön där en av världens första realityserier tog sina allra första, stapplande steg in i tv-historien. Ön, som förmodligen är den mest kända öde ön för gemene svensk än i dag. Som sagt, det är nåt visst med Tengah.
I Spotifys doks tredelade dokumentärpodd Expedition Robinson berättas historien om hur en Strix-producent köper den helt oprövade, vågade idén på en tv-mässa i Cannes och återvänder hem till en skeptisk uppsjö av SVT-chefer som efter en del ståhej går med på att satsa på ett unikt koncept där okända deltagare i en tv-tävling själva får välja bort varandra. Och som sedan blir starten för en genre som till dags dato gör allt för att fortfarande överraska men som börjar nå vägs ände i möjligheterna att chocka.
I podden medverkar folk från tv-produktionen, deltagare, experter och journalister som skrev om programmet när det begav sig. Som uppvuxen med Expedition Robinson finns det en varm och go känsla i att återvända hit. Jag minns bara lite vagt debatten som överskuggade hela premiärsäsongen, den om att den första deltagaren som röstades ut tog sitt liv under tiden mellan inspelningen och premiären.
Jag förstår varför man återvänder hit: det är öppet mål mot alla i min generation, som minns finalen mellan Martin Mellin och Kent Larsen likt fotbolls-VM-krönikan 1994. Men det känns å andra sidan som om det kanske gjorts för sista gången. Även om historien är nostalgiguld så har vi hört den förut. Det finns en del passager om spelet bakom tv-inspelningen som kanske känns nya men diskussionerna kring mobbnings-tv, Harald Treutigers uppgång och fall som prime time-kung och dokusåpans liv decennierna efter, är desto mer nötta.
Det är en snyggt producerad serie, gjord med hjärta. Men det räcker nog nu. Vid 30-årsjubileet kanske vi kan nöja oss här. Någon gång måste vi lämna Tengah bakom oss.