Putins nåd handlar om att skrämmas
Kirill Serebrennikov slapp fängelse – men domen är ett varningsskott mot den fria konsten
Tårar förbyttes till jubel utanför domstolen i Moskva. Efter nästan sex timmars malande stod det klart att en av Rysslands mest hyllade samtida teaterregissörer förklarades skyldig till förskingring. Kirill Serebrennikov döms – men får en villkorlig dom i tre år, och ska även betala uppemot 10 000 euro i böter.
Rättegången har spelat på rädslan för skärpt statlig kontroll över konstnärlig frihet. Den har kritiserats för att ha politiska motiv i syfte att fälla en av landets ledande kulturutövare.
50-årige Kirill Serebrennikov, konstnärlig ledare för välbesökta och samhällskritiska Gogolcentret i Moskva, är en av Rysslands mest framträdande teaterpersonligheter.
Hans teater gör Moskvas mest banbrytande produktioner, och möjliggörs med stöd av politik- och kultureliten.
Åklagaren yrkade på att Kirill Serebrennikov och hans medarbetare i konstnärsorganisationen ”Seventh Studio” skulle dömas till sex års fängelse, respektive fem och fyra års fängelse.
Rättegången är som hämtad från en scen från hans avantgardistiska teateruppsättningar. Åklagaren Serebrennikov reducerades som skyldig för att leda ”en kriminell grupp”, anklagad för förskingring på 129 miljoner rubel (1,9 miljoner dollar) och för att ha stulit statligt kulturstöd.
2012 bjöds Serebrennikov in för att driva Gogolcentret och förvandlade utrymmet till en arena för experimentellt drama. Han gillade att driva med den härskande eliten. Samma år gick rysk politik i en allt mer auktoritär riktning i kölvattnet av massprotester mot Vladimir Putin som kom tillbaka till presidentmakten.
De senaste åren har Serebrennikov regisserat ett flertal uppmärksammade scenuppsättningar, som utmanar handen som föder dem, och ständigt testar statens tålamod för vad som kan var tillåtet.
Baletten om Rudolf Nurejev, stoppades av de ryska myndigheterna med anledning av de homosexuella undertonerna, inför premiären på den anrika Bolsjojteatern i Moskva. Jag fick möjlighet att gå på en av de exklusiva föreställningarna av Nurejev i Moskva, och såg ledande tjänstemän i publiken applådera.
Ridån går ner över en absurdistisk rättegång efter tre år av utredningar och 18 månader i husarrest sedan tidigare. En karantän som slår de flestas coronaångest.
Samtidigt har stödet från intellektuella och kändisar varit enormt, både nationellt och internationellt. 3 500 personer har uppmanat landets kulturminister, Olga Ljubimova, att dra tillbaka åtalet mot Serebrennikov och de övriga åtalade.
Serebrennikovs brott lyfts fram som värre än domen. Något som de jublande kulturutövarna inte bör glömma under morgondagen. Han går fri och har länge utmanat Rysslands växande konservatism, och domen innebär en tydlig signal mot den ryska intelligentian.
När applåderna försvinner kommer minnet av rädsla att bestå. Hur fri får konsten vara och går det att utmana status quo?
Den villkorliga domen är en berättelse i sig, som avslöjar de risker ryska kulturutövare ställs inför i dagens Ryssland. När applåderna försvinner kommer minnet av rädsla att bestå. Hur fri får konsten vara och går det att utmana status quo?
Serebrennikov lyckades regissera både opera och film från sin husarrest. Oron är inte över varken för honom eller för andra kulturutövare. Slutet är oskrivet eftersom den villkorliga domen tänder ljuset för andra ryska intellektuella, som existerar i en kulturvärld som skyddar och upprätthålls av patriotiska strömningar. Serebrennikov själv följer inte de patriotiska strömningarna som dominerar, utan provocerar dem snarare. Det motsägelsefulla med domen är att staten visar nåd för att ingen ska glömma bort att vara rädd.
På fredagen betonade Rysslands kulturminister Olga Ljubimova att Serebrennikovs arbete vållar stor skada för staten. Ett nytt kallt krig mot kulturen kan tändas närsomhelst.
Processen i rättegången visar också att Ryssland inte är som väst. Att slutet alltid kan vara nära för en liberal konstutövare. En gång var Serebrennikov grädden på moset av rysk avantgarde, en ikon för den liberala ryska konstscenen. Nu beskrivs han som en gangster, en ledare för en kriminell grupp. Men Serebrennikov går fri. En samuraj rider mitt i stormens öga.