”Tio böcker i samma stil hade varit fegt”
Efter ”Snabba cash”-succén väljer Jens Lapidus att gå en annan väg
Jens Lapidus lämnar romanerna om Stockholms undre värld. Nu kommer hans novellsamling.
– Succén med ”Snabba cash” blev både en oerhörd välsignelse och en förbannelse, säger han.
Punktlig är han, Jens Lapidus, när han med raska steg kommer till intervjun på ett kafé. Så har han också plöjt en massa amerikanska böcker om att vara effektiv.
– Fast jag kom fram till att de inte hjälper egentligen. Snarast handlar det om att fokusera på det man håller på med, inte sitta och planera nästa grej, säger han.
Som försvarsadvokat, författare och blivande trebarnspappa har han fullt upp. Hans arbetskapacitet är omtalad i bokbranschen. En vän till honom kallar honom Duracellkanin. Det är inte förvånande att en novellsamling kommer bara ett drygt år efter tegelstenen ”Livet deluxe”.
”Når aldrig de nivåerna”
En del av berättelserna i ”Mamma försökte” rör sig i den kriminella världen. Andra utspelar sig på helt andra områden. Här finns en kvinnlig affärsjurist som håller på att jobba ihjäl sig för att befordras. Och en man som får en ny syn på livet.
– Det enklaste hade varit att skriva tio böcker i samma stil som ”Snabba cash”. Men det hade varit trist och fegt, bara kommersiellt.
Hur känns det att ingen av dina böcker efter ”Snabba cash” har blivit lika uppmärksammade?
– Den boken är ett fenomen. Den framgången är helt sjuk. ”Snabba cash” var nyskapande i sin genre, succén kom som en blixt från en klar himmel. De två följande böckerna är inte lika nyskapande, och vad jag än gör kommer jag aldrig att nå upp till de nivåerna igen.
Jens Lapidus lyckas säga det här utan att låta bitter – tvärtom. Han fortsätter:
– Jag vill inte hamna i ett fack. Romanskrivandet sög delvis musten ur mig, jag fick en del skrivkramp. Jag ville experimentera lite och vidga skrivandet. Det känns smått nervöst, men jag är väldigt nöjd.
Det typiskt Lapiduska i texterna är en humanistisk syn på varför människor hamnar där de gör. Här utnyttjar han sina erfarenheter som försvarsadvokat.
– På papperet tycker alla illa om kriminella. Men om man lär känna en individ kan man gå från förakt till förståelse, eller till och med sympati. Visst gör alla människor sina val, men vi kan behöva en bredare syn på brottslingar.
Jens Lapidus är kritisk till strängare straff som en medicin mot kriminalitet. Han kommer i gång ordentligt när han pratar om hur samhällets syn gått från 1960- och 70-talens tro på behandling till hårdare tag.
– Men jag vill inte sitta här och vara någon vis man … Det här är svåra frågor som handlar om integration, rasism, materialism och att känna delaktighet i samhället, säger han med bestämd, blå blick.
Redan en ny roman på gång
Han vore inte Jens Lapidus om han inte redan börjat med en ny roman. Men han har inga fasta skrivtider (i somras skrev han bara tre sidor för att han var med barnen) och tänker inte sluta som advokat.
– Det passar mig att ha ett riktigt jobb, med kontor och klienter.
Hur ska du hinna med allting när du blir trebarnspappa?
– Jag har ingen brådska med den nya romanen. Det finns ingen tidsram för den, och jag har precis börjat nosa på ett ämne. Vilket är för tidigt att avslöja.
Vet mer
Namn: Jens Lapidus.
Ålder: 38 år.
Yrke: Advokat, författare.
Familj: Hustru Hedda, barnen Jack, 5, och Flora, 3.
Bostad: Lägenhet på Södermalm, Stockholm.
Bakgrund: Debuterade med ”Snabba cash” 2006, cirka 730 000 ex bara i Sverige. Nu finns den i runt 30 länder och har blivit film. ”Snabba cash 2” hade nyligen biopremiär. Skrivit två romaner till i ”stockholm noir”-serien och en serieroman.
Aktuell: Med novellsamlingen ”Mamma försökte” (Wahlström & Widstrand).
Favoritförfattare: Don DeLillo.
Läser just nu: ”Fåfängans fyrverkeri” av Tom Wolfe.
– Går det att skriva sexigt om mord?
Förra intervjuade författaren Caitlin Morans fråga till Jens Lapidus:
Går det att skriva om ett mord på ett sexigt sätt – och i så fall: Är det moraliskt försvarbart?
– Klurig fråga. Ja, det tror jag, men det skulle kanske uppfattas som lite sjukt. Det skulle vara försvarbart om inte syftet var att förhärliga mordet.