”Min skräck för att dö har minskat”
Klas Östergen vill inte stämpla människor som onda eller goda
Det är mycket Klas Östergren nu. Ny roman, tv-serie och biofilmen ”Gentlemen” - och invald i Svenska Akademien.
Men kaxig? Nej.
– Ibland är jag nästan invalidiserande självkritisk.
Redan som 25-åring fick Klas Östergren ett stort genombrott med romanen ”Gentlemen”. Även den nya boken ”Twist” är en vindlande historia med färgstarka karaktärer och olika tidsepoker.
Trots decenniers erfarenhet tycker han att skrivandet blivit svårare.
”Tar det på blodigt allvar”
– Jag har fått rutin när det gäller att hantera nerverna när arbetet inte funkar, men rutin när det gäller att formulera mig - aldrig! Samtidigt blir det allt mer lustfyllt när det går bra. Men alla har vi olika temperament, och jag tar det här på blodigt allvar.
Han anser anspråkslöst att författandet går ”åt rätt håll”...
– Om jag kunde hålla på i 40 år till kanske det blir exakt som jag önskar. Men jag kan läsa mina egna texter på ett extremt ondsint sätt, säger han och skrattar.
Klas Östergren är upprest till Stockholm från familj och hus i Skåne. Trots späckat schema tar han sig ordentlig tid till varje fråga. Ett par gånger under intervjun ber han om ursäkt ifall han låter pretentiös, men det är han långt ifrån.
”Twist” kretsar kring personer som känt samma kvinna på olika sätt. Berättarjaget blir blixtförälskad i henne som ung, och glömmer henne aldrig. Många år senare möts de igen.
– Barndomsberättelsen är väldigt lite hittepå. Det fanns en sådan förälskelse. Jag hade kompisar som kunde ta tjejhistorier med en klackspark, sådan var inte jag. Jag träffade också den här kvinnan långt senare, men det blev inte som i boken.
I berättelsen finns också typiskt Östergrenska rufflartyper. Tilltufsade figurer som rör sig i lagens gråzon. Han har funderat en hel del på varför de alltid dyker upp i hans historier.
– Jag tycker om dem, och ingen annan skriver om dem: Skamfilade människor som kan vara hyggliga innerst inne, men som misslyckats, och tar ett glas för mycket. Bland pappas kompisar fanns de, och som vuxen har jag haft rätt många goda vänner som är lite sådana.
– När jag var ung och skulle kolla på tjejer i baren började jag ofta prata med någon 50-årig, svettig och överviktig gubbe i stället... Och så hamnade han i en bok.
”Försöker besvärja sorgen”
Har du själv några kufiga drag?
– Haha! En 17-årig pojke som bokstavligen stänger ute solen med rullgardiner för att umgås med låtsaskompisar vid skrivmaskinen är väl en kuf. Jag tror att skrivande attraherar människor som har vissa grundläggande problem med tillvaron.
Och vilka är då dina problem?
– I unga år hade jag dödsskräck. Den har avtagit med åren, särskilt efter varje barn. Sedan hade jag en trasslig kärlekshistoria. Och – det här låter pretentiöst – jag har alltid haft en fruktansvärd sorg över att allt bara försvinner. Den försöker jag besvärja genom skrivandet.
Klas Östergren har gett sig på många genrer och stilar. Och han har svårt att precisera något speciellt budskap i sina verk.
– Om jag har något genomgripande synsätt är det nog att motverka den mänskliga tendensen att förenkla och stämpla människor. Ingen är bara god eller ond.
Fråga från Jan Guillou
Vad var plus och minus när du tackade ja till Svenska Akademien?
– Minus var resorna mellan Skåne och Stockholm. Plus är att jobba med litteratur och språk på ett annat sätt.