– Kärnfamiljen är tragikomisk
Suzanne Brøgger om kärlek, mammor och att sticka ut: ”Som ensam var jag utsatt – att vara gift är jätteenkelt”
Suzanne Brøgger fortsätter att dissekera familjelivet i det hon kallar sin första roman.
– Kärnfamiljen är tragikomisk, säger hon, själv lyckligt gift sedan 23 år.
Suzanne Brøgger sågs som en feministikon efter sina böcker om egensinniga kvinnor som tog för sig sexuellt och klarade sig själva. De frispråkiga ”Fräls oss ifrån kärleken” och ”Creme Fraiche” väckte stor uppståndelse när de kom på 1970-talet. Själv vägrade hon bekänna sig till feminismen eller någon annan ”ism”:
– Jag vill inte tillhöra en rörelse. Utom möjligen humanismen.
”Min första roman”
Den nya boken ”Till T” kallar hon sin första roman. Det är ett familjedrama, skrivet med humor, men samtidigt djupt sorgligt. Mamman Kängu, som allt snurrar kring, är tablettmissbrukare med psykiska problem. Men charmerande när hon vill. Pappan drömmer om att resa, och två systrar försöker navigera mellan de olika känslotillstånden.
Roman... hm? Det påminner väldigt mycket om din egen barndom, som du beskrivit den tidigare?
– Joo, säger Suzanne Brøgger och skrattar högt. Den här mammatypen uppträder i nästan alla mina böcker. Min mamma liknade bokens. Men med erfarenhet och stort avstånd i tiden kan även det mest tragiska bli komiskt.
Jag blir arg på henne, en förälder får inte försöka begå självmord, dessutom så att barnen vet.
– Nej, det är klart. Som barn lever man i symbios med sin mamma och förstår inte att en vuxen kan ha ett helt annat liv, avskilt från barnen. Det kan finnas helt egna sfärer inom en, det är ohyggligt egentligen.
Förstår sin mor i dag
Suzanne Brøgger berättar att hon kan förstå sin egen kaosartade mor mycket bättre i dag.
– Jag har blivit äldre och mer erfaren. Jag kan inse hur svårt det var att vara mamma på 50-talet, kluven mellan frigörelse och tidens alla krav på en familjemamma.
Själv fick hon sitt första barn, en dotter, vid 41 års ålder.
– Det var otroligt enkelt i jämförelse med att försöka vara mamma till sin egen mamma och sina syskon – något som är förtvivlat omöjligt. Ett eget barn, som var så önskat, var bara en dans på rosor.
Suzanne Brøgger är också gift sedan 1991, trots att hon kritiserat kärnfamiljen så mycket och faktiskt fortfarande gör det.
”Tvungen att hyckla”
I ”Till T” skriver hon bland annat ”I en familj är man tvungen att hyckla, annars bryter helvetet lös”.
Hur ser du på kärnfamiljen i dag, när du själv är gift?
– Att den är tragikomisk. Även om vi försöker med olika experiment och alternativ slutar det med att människor söker kärnfamiljen ändå. Den är på ett sätt ett fängelse, men också den grund mycket vilar på och vi kämpar hårt för den.
– För mig är det jättelätt att vara gift, mot hur utsatt och plågad jag var när jag levde ensam, mest beroende på att jag var känd och hade stalkers. Att välja en annan människa är också något stort.
Hon har gått egna vägar
Suzanne Brøgger har alltid gått sina egna vägar.
Och hon liknar definitivt inte andra snart-70-åringar, i sin plommonlila päls, med sylvassa leopardboots och de karaktäristiska kajalsotade ögonen. Hon beskriver att hon fortfarande är mycket nyfiken på världen.
– Annars är man redan död, bara en mekanisk kropp. Och jag har aldrig varit ett flockdjur eller haft ett behov av att bli accepterad av mängden.