”Perfekt välmående finns inte - smärta och sorg hör till livet”
Kajsa Grytt romandebuterar med ”Nio dagar, nio nätter”
Sångerskan Kajsa Grytts första roman handlar om klass, sex och svek.
Och att leva ensam som kvinna över 40.
– Jag vill skriva om ämnen som skaver, jag är fortfarande rebellisk på det sättet, säger hon.
Kajsa Grytt blev känd som sångerska och gitarrist i Tant Strul 1979. Och visst finns det kvar en del av det punkiga i henne – en vägran att anpassa sig till normen både i utseende och sätt.
– Jag har alltid varit en outsider, och vill inte bli placerad i något fack, säger hon bestämt när vi ses på ett fik på Södermalm, där hon bott i nästan hela sitt liv.
På förra turnén uppträdde hon i rosa hår och baddräkt, och hennes signum har blivit att visa upp det icke-perfekta. Till exempel berättar hon öppet om en del trassliga kärleksrelationer. Mest känt är hennes förhållande med Plura Jonsson, som hon berättade om i ”Boken om mig själv”.
Mötet - en total krock
Men Kajsa Grytts nya roman ”Nio dagar, nio nätter” bygger inte på hennes eget liv.
– Möjligen har karaktären Ulrika fått ett par av mina mindre snygga sidor, som att vara bossig och självtillräcklig.
Ulrika jobbar på reklambyrå och lever ordnat med kontroll på allt. Tills hon möter den 28-årige Alex, som begått brott och suttit i fängelse. Deras möte blir en total krock mellan välmående medelklass och samhällets mörkare sidor.
– Han längtar efter en annan värld med trygghet och pengar - det Ulrika har. Hon tycker att han är fin, och ser honom som ett objekt. Hon tar för sig sexuellt i stället för att göra det typiskt kvinnliga och börja ta hand om honom.
Under skrivandet har Kajsa Grytt haft nytta av att ha levt i olika världar. När hon var ung umgicks hon i kretsar där många tog droger. Hon har jobbat både på behandlingshem för missbrukare och i reklambranschen.
Skulle du själv kunna falla för en mycket yngre, kriminell kille?
– Nej, jag skulle nog känna det som ett utnyttjande från min sida. Men visst, man har ingen aning om vad som händer.
Kajsa Grytt är 53 år och har varit singel ”jättelänge”. Både boken och en del av hennes låtar handlar just om att vara medelålders kvinna och leva ensam.
– Det ses som något fult. En raggande 53-årig kvinna betraktas som sunkig och glupsk, medan det är helt annorlunda för en man. Själv har jag hittat ett sätt att leva som singel utan att vara olycklig. Jag har min son, arbetet och många vänner.
Kastar förnufter överbord
– Jag kanske är en sådan som inte får ihop den biten, helt enkelt. Jag har svårt för den sortens relationer, medan jag har lätt att få vänner. Visst vore det härligt om det hände, men just nu värderar jag det andra i mitt liv högre.
Bokens Ulrika kastar förnuftet överbord och handlar på impuls, inte alltid så smart. Har du själv blivit klokare med åren?
– Ja. Jag tar hand om mig själv mer. När jag var yngre slängde jag mig in i saker ganska oskyddad, jag kunde till exempel bli jättekär bara för att jag haft sex med någon. Nu har jag kontinuitet i livet och har lärt mig ta mig upp snabbare när jag är deppig.
I musiken, texterna och böckerna vill hon visa fler delar av livet än det lyckade.
– Det perfekta är så jäkla ointressant! Jag gillar inte den här skrytgrejen om hur fint man har det hemma och hur framgångsrik man är. Det perfekta välmåendet finns inte. Smärta, sorg och tillkortakommanden hör till livet.