”Obduktionssalen var ett underbart ställe”
Belinda Bauer gillar inte saker som andra tycker är normala
Belinda Bauer hade två ambitioner i livet: Att ha pyjamas på arbetet och att slippa byta blöjor.
Hon har lyckats med båda.
– Att skriva är mitt drömjobb, säger författaren som fick deckarvärldens finaste pris för debuten "Mörk jord".
I dag är Belinda Bauer en av Storbritanniens mest hyllade krimförfattare. Efter en trilogi om Exmoorheden kommer nu den fristående "Betraktaren". Vi träffas när hon besöker Stockholm för att prata om den.
Tidigare har hon jobbat som manusförfattare och journalist. Hennes nya karriär började med att hon bad om högre lön, och fick nej. Det är hon glad för - hon beskriver sig som en ensamvarg som älskar att sitta hemma och skriva.
”Vill vara för mig själv”
– Jag har alltid gillat att vara för mig själv. Som liten tvingade jag mina tre systrar att betala för att komma in i mitt rum och leka med mig en halvtimme. Jag blir aldrig uttråkad av mitt eget sällskap, allt jag behöver finns i mitt huvud.
Hon ser fester med mycket kallprat som rena helvetet och försökte så länge som möjligt vara anonym i byn där hon bor. Hon avslöjades av en slump: I en intervju beskrev hon byns brevbärare, och en annan invånare listade ut var hon befann sig.
Ser inbillade mördare
Ensamvarg till trots - Belinda Bauer är en av de mest lättsamma författare jag träffat. Hon är fylld av roliga anekdoter och skrattar högt och ofta. Raka motsatsen till hennes böcker, som är isande spännande och tar upp de svarta sidorna av människors inre.
Jag läser helst dina böcker när det är ljust - blir du själv rädd när du skriver?
– Nej, eftersom jag vet vad som ska hända. Däremot är jag ofta orolig av mig annars. Om jag möter en ensam man utan hund kan jag inbilla mig att det är en mördare... Men om jag är på min vakt är jag i alla fall förberedd om något skulle hända.
"Betraktaren" handlar om Patrick, en ung man med Aspergers, som börjar nysta i ett fall med en mördad komapatient.
För researchens skull besökte hon bland annat en obduktionssal. Hennes intryck är något överraskande:
– Det var ett underbart ställe! utbrister hon. Jag spydde inte ens. Det var en otrolig upplevelse att se den värme och respekt som de döda behandlades med av de som jobbade där.
Har aldrig velat bli mamma
Mitt i intervjun ringer min 9-årige son. Jag ursäktar mig, och Belinda Bauer kommenterar raskt:
– Se där, en anledning till att jag inte vill ha barn. Jag har aldrig velat bli mamma. Jag är för självisk helt enkelt, jag vill vara helt oberoende och göra vad jag vill. När jag berättar det här blir folk chockade, men efter en stund händer det ibland att någon erkänner att de känner samma sak. Jag gillar helt enkelt inte saker som andra tycker är normala, som att gå på fest och ha familj. Det finns för mycket social press.
En pojkvän med en son har hon i alla fall - men han hålls på lagom avstånd genom att de inte bor ihop.
Hur går det när du måste ut och göra PR för dina böcker?
– Alltså, jag tänkte inte alls på att jag skulle behöva göra sådant. Men jag intalar mig att det är arbete, och så är folk så snälla. När förlaget vill skicka iväg mig - till exempel till Sverige - får de verkligen dra ut mig. Men när jag väl gör det är det ofta trevligt.