Katastrofal nyversion
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-10-26
"Resultatet är platt och textilt sövande"
Ni som är tillräckligt gamla minns kanske flanellografen, forntidens motsvarighet till Microsofts program Powerpoint. Den där filtklädda tavlan på vilken föredragshållaren kunde sätta upp olika pappfigurer för att visuellt underbygga sin framställning.
Finska Filmkompaniet klipper om och blåser på med skuggor och andra tredimensionella datoreffekter i Mumintrollet och kometjakten. Men flanellografens ande låter sig inte utdrivas ur den polska animerade tv-serie från sjuttiotalets slut som ligger till grund för den nya filmen.
Resultatet är platt och textilt och sövande, särskilt som kameran tycks ohjälpligt fången i närbilder och blott sällan lånar sig till de sublimiteter som ingår i Tove Janssons katastrofskildring från 1946: den uttorkade havsbottnen, Ensliga bergens avgrunder, den hallucinatoriska svärmen av gräshoppor, som hämtad ur Johannes uppenbarelser.
För den som är bekant med Janssons roman Kometjakten (senare omarbetad under titeln Kometen Kommer) är det lätt att reta sig på felaktigheter. Här tycks mumintrollet redan känna Snorkfröken i episoden med den köttätande busken av släktet Angostura, i boken är det första gången de möts. I annat följer filmen sin förlaga så nitiskt och komprimerat att mycket lär bli mer eller mindre obegripligt för nybörjaren.
Att så mycket krut lagts på den aviga karaktären Bisamråttan gläder dock ett fan. Föga barnfilmsfähig ligger han mest där i sin hängmatta, övertygad om alltings onödighet, inväntande kometen som genom ett missförstånd antas utplåna Mumindalen den sjunde augusti klockan 8.42 på kvällen, möjligen fyra sekunder senare. Han citerar pessimister som Spengler och Schopenhauer, och även om han sedan dråpligt sätter sig i krokanen utgör han i alla fall en liten välbehövlig rest av det stora mörker som trots allt vidhäftar Janssons skildring. Kometjakten är en barnbok svedd om inte av en komet så åtminstone av erfarenheter från ett litet land på randen av ett världskrig.
”Stör mig inte, sa Bisamråttan. Spring och lek! Lek så länge du får leka. Vi kan ändå inte göra något åt saken så det är lika bra att ta det filosofiskt.
Vilken sak?! Skrek
trollet.
Jordens undergång förstås, förklarade Bisamråttan lugnt.”
Petter Lindgren