Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Tobias, Tim

Hippierevoltören och datorpionjären Sture Johannesson är död

Martin Aagård: den svenska konsten blir en bjärt nyans fattigare

Sture Johannesson är död.

I ett kort meddelande på konstnärens Facebooksida meddelade hans familj igår kväll att han ”somnat in lugnt och stilla i Skanör”.

Han blev 82 år gammal.

Johannesson kommer för evigt att vara förknippad med den affisch han gjorde för den inställda utställningen ”Underground” på Lunds konsthall 1969, där modellen Ninna Ljung poserar naken med en graciös haschpipa mot den mest psykedeliska bakgrund som Sverige hittills skådat. Tillsammans med Carl Johan De Geers Kuken-tavla är det i alla fall den bild som flest gånger fått illustrera sextiotalets vildsinta ungdomsuppror.


Att få en pratstund med Sture Johannesson var att för en liten stund få blicka ner i det där hippieupprorets psykedeliska kaninhål. Johannesson, som länge hade sin bas på det skandalomsusade Kafé Cannabis i Malmö, gjorde ingen hemlighet av att LSD, Meskalin och kampen mot polisen var en stor källa till hans kreativitet.

Hans sinne stod i alla fall i direkt förbindelse med den kreativa revolution som samtidigt pågick i Kalifornien vilket bidrog till att dess säregna bildspråk snabbt korsade Atlanten.


Men trots att omvärlden kommer att minnas honom just så, gick han själv raskt vidare.

Likt sina kaliforniska själsfränder började han redan på sjuttiotalet undersöka datorernas kreativa potential. Efter att ha läst Marshall McLuhans teorier om datorn som en förlängning av nervsystemet kontaktade han IBM i Solna och inledde sin nya inriktning med att printa ut en bild på ett hampalöv.

Hans datorgenererade grafik, varav mycket gjordes tillsammans med Charlotte Johannesson, och som idag kan tyckas hopplöst daterad, var pionjärverk med en säregen tidsprägel. Förhoppningsvis kommer de förr eller senare att få sin rättmätiga plats i svensk konsthistoria.

Sture Johannessons bortgång kommer att göra den svenska konsten en bjärt nyans fattigare.

Det är trist att de få svenska hippiesarna lämnar oss just när de behövs som bäst.