Oetisk vinkel på ny etik
Cecilia Djurberg om det nya medieetiska systemet
Efter många år av diskussioner är mediebranschen nu överens om att inrätta ett nytt, gemensamt medieetiskt system som ska omfatta ”alla plattformar”. Det föreslagna systemet ska ersätta tidigare Pressombudsmannen och Pressens opinionsnämnd, samt omfatta SR:s, SVT:s och UR:s digitala plattformar, som tidigare fallit utanför granskningsnämndens ansvar.
Idén med en branschgemensam Medieombudsman (MO) och Mediernas etiska nämnd (MEN) lanseras med parollen att det ska bli lättare för allmänheten att vända sig till ett och samma ställe för att anmäla publiceringar som de anser skadar deras personliga integritet oavsett vilket medieföretag som publicerat, eller på vilken plattform. Initiativet kan ses som ett steg i rätt riktning, bort från statlig påverkan av den fria journalistiken.
Men risken är att det i praktiken kan bli förvirrande för den som har synpunkter på public service-bolagens verksamhet. För att det nya systemet ska kunna sjösättas kommer en ändring i radio- och tv-lagen krävas. Granskningsnämndens nuvarande ansvar för att kontrollera att respekten för privatlivet efterlevs i radio och tv måste lyftas ut, medan övriga regler för public servicebolagens sändningstillstånd, som kraven på opartiskhet och saklighet, fortsatt ska bedömas av granskningsnämnden. Men då inte i digitala publiceringar, som webb eller podcasts.
Och på sociala medier publicerar sig journalister i en medieetisk gråzon, så det där med ”alla plattformar” låter nästan oetiskt hårdvinklat.