Förlaget It-lit slänger sin författare åt vargarna
Kvinnomisshandel används som försäljningsknep
Förlaget It-lit, som bland annat gett ut Närhetsprincipen av Hanna-Linnea Rengfors och Ladd av Jack Hildén, skickade förra veckan ut ett mejl om sin senaste lansering. ”Svensk poet anklagas för kvinnomisshandel” stod det att läsa i ämnesraden.
Ett mer spekulativt försäljningsknep får vi nog leta efter. Hade det inte varit för förlagets tidigare utgivning hade jag trott att det var från någon som aldrig tidigare stött på en dikt. Dikten, som aldrig ska vara för fin för sin samtid, går däremot bortom den och står kvar som ett brinnande ljus, även när vi glömt de anklagade männens namn.
Författaren till diktboken presenterades kort i mejlet. En kvinna som tidigare gett ut flera böcker på egen hand och är återkommande på poesiscenen debuterade nu på förlag.
Vidare stod det att förlagets debutant varit på en skrivkurs med en känd poet, och att upplevelsen var mardrömslik. Exklusivt innehåll utlovades för den som skulle läsa boken. Diktboken innehåller ”personliga meddelanden” från den svenska poeten! Som om det var den sedan tidigare kända mannen som var bokens stjärna, och inte författaren.
Förlagschefen Carl Lindstedt avslutade säljpitchen med en märklig beskrivning av ett manus man bestämt sig för att ge ut, och då förhoppningsvis tycker har många fina kvaliteter. ”Det var ett chockartat manus”, sa han.
Under måndagen kom ett nytt mejl från förlaget som meddelade att de drar tillbaka boken. Nya uppgifter har nu kommit in till förlaget, påstår de, som gör att boken inte längre kan publiceras. Man får väl anta att den utpekade, manliga poeten skrämt skiten ur dem.
Vidare skriver It-lit: ”I den planerade boken förekom också detaljer, som skulle kunna antas leda till att verkliga personer blir igenkända.” En märklig minnesförlust från förlagets håll, som bara några dagar tidigare piskade upp lanseringen med löfte om verkliga beskrivningar, av verkliga brott.
Under #metoo har trauman skildrats på en mängd olika sätt. Ibland har jag läst med svidande hjärta, för att jag med hela kroppen velat skydda kvinnorna bakom. Att våga berätta är storslaget, och något som under inga omständigheter får exploateras. Inte heller av ett förlag som behöver tv-tid. Att lansera en ganska oetablerad författare på det här sättet, och sedan dra tillbaka boken, är att kasta henne åt vargarna.
Kvinnors trauman är inte en vara bland andra varor och förlagets skvallriga förhållningssätt till diktens påstått autofiktiva inslag är ett förminskade av diktens andra kvaliteter. Dikt som vi på grund av It-Lits cyniska lansering inte får läsa. För chock är, trots Lindstedts insisterande, inte en litterär kvalitet i sig. Ja, chock är något som drabbar hårt, men sedan klingar av. Till skillnad från poesin, som stannar kvar i oss för alltid.