”Jag får energi av att vara ensam”
Stockholmsaktuella Pulitzerprisförfattaren Donna Tartt skriver en bok per decennium
Donna Tartts "Den hemliga historien" ses som en kultbok.
Nu har hon fått Pulitzerpriset för sin roman "Steglitsan".
– Jag har redan en idé om nästa bok, avslöjar hon.
Denna amerikanska har skrivit en roman per decennium - och det är också ungefär var tionde år som hon ger några få intervjuer. Nu besöker hon Sverige.
Det finns en nästan mytisk bild av Donna Tartt som hemlighetsfull, stram och privat. Men hon är överraskande pratsam och vänlig - ja riktigt uppåt - och försöker förklara varför hon håller så hårt på integriteten:
– Jag vill att läsarna ska se mina böcker, inte mig. Det finns de som tycker att det är ok att ha tv-kameror som följer dem hemma, men sådan är inte jag. När min förra roman kom ut fanns inte Facebook, Twitter eller Instagram. Det är så annorlunda nu! Det har blivit en offentlig kultur där folk visar upp sina liv, men det är inget jag vill anpassa mig efter.
Förlorar sin mamma
”Steglitsan” handlar om Theo som förlorar sin mamma i en explosion på ett konstmuseum i New York. Han tar med sig den dyrbara tavlan "Steglitsan", som påverkar honom mycket. Theo blir en vilsen själ som tröstar sig med droger och alkohol. Vi får följa honom mellan 13 och 23.
– Det är då karaktären formas. Man ifrågasätter de uppfattningar man uppfostrats med och försöker hitta sin egen väg och bli oberoende.
Hur var du själv i övre tonåren, och kring 20?
– Det var ”work hard, play hard”. Jag var duktig i skolan, men när jag gick ut gick jag verkligen ut, om man säger så... Det var rätt galet. Jag läste mycket, och hade många vänner. Jag minns knappt att jag sov, säger hon och skrattar.
Stephen King har jämfört ”Steglitsan” med ”det bästa som Dickens skrivit”. Känner du pressen att skriva bättre och bättre?
– Ja. Kanske inte precis ”bättre”, men mer komplicerat och med svårare karaktärer. Jag vill fortsätta lära mig, och tänja på gränserna.
Arbetet med ”Steglitsan” tog elva år. Dessutom skriver Donna Tartt för hand, i anteckningsböcker. Vissa riktigt bra dagar kan hon jobba tolv timmar i sträck, tills hundarna kommer och kräver utgång.
- Jag älskar att vara ensam, det är då jag får energi. Det är mitt temperament helt enkelt - redan när jag var liten ville jag slippa gå till skolan. Ibland kan jag låta bli att träffa människor ett par veckor i sträck. När skrivandet går sämre går jag på bio eller ringer någon kompis.
”Steglitsan” handlar en del om bandet mellan föräldrar och barn. Själv lever hon ensam.
Du har sagt att din bild av helvetet är en stor, krävande familj..?
– Ja, i ett hus med många människor skulle jag bli tokig, inte kunna koncentrera mig.
Donna Tartt är uppvuxen i Mississippi med en lillasyster och föräldrar som senare skilde sig. Hon har beskrivit sin familj som bokälskande och excentrisk, och hon själv skrev poesi redan som femåring. När hon var 13 fick hon en dikt publicerad i lokaltidningen. På college började hon med sin debutroman.
Vad skulle du blivit om du inte blivit författare?
(Lång paus) - Oj. Bra fråga. Kanske bibliotekarie eller lärare. Något med böcker.
Fotnot: Donna Tartt intervjuas av Jan Gradvall på Stockholms Kulturhus kl 19 söndagen den 18 maj.