Gullig, sentimental och uddlös roman
Nu är det så att jag inte gillar feelgoodböcker nåt vidare. Och när en roman beskrivs som "härlig" ringer varningsklockorna. Den här var just som jag befarade: gullig, sentimental, uddlös. Förutom att slutet var förvånande lyckat.
Jade, ung journalist i Paris, bestämmer sig för att hennes farmor ska få flytta in till henne i stället för till ett hem. Mellan dem utvecklas en speciell vänskap (så klart...), samtidigt som det kommer in romantik i deras liv.
Tyvärr är huvudpersonerna högst irriterande, särskilt den unga kvinnan. Författaren vill nog göra henne sympatisk, men hon framstår som en självrättfärdig typ som tycker att alla andra är ytliga eller mindre begåvade medan hon besitter stora känslor och intelligens. Och givetvis är hennes nya förälskelse av en ytterst ovanlig dignitet. Suck.