”Jag var inställd på att döda”
Jo Nesbø tror att alla kan dräpa – skriver om en god massmördare
Jo Nesbø säger adjö till sin populäre hjälte Harry Hole. I stället skriver han om en man som är god, men samtidigt massmördare.
– Alla kan döda, det beror helt på kultur och socialt sammanhang.
Efter 25 miljoner sålda böcker och en topplacering på New York Times bästsäljarlista går det minst sagt bra för norske Jo Nesbø. Så bra att han kände sig fri att strunta i sin succékaraktär Harry Hole i nya boken.
– Jag behövde ta en paus. Harry kommer nog tillbaka, men inte än. Jag styrs inte av förläggarnas eller läsarnas intressen, utan av vad jag har lust att skriva om, berättar han när vi ses under ett Stockholmsbesök.
”Sonen” utspelar sig på Nesbøskt vis i Oslos mörka undre värld. I centrum står fången Sonny, som tar på sig andras straff för att få betalt i heroin. En dag får han veta en sanning som gör att han rymmer och ger sig ut på ett hämndens korståg. Det speciella är att han också är en varm och mänsklig karaktär, nästan en sorts Kristusgestalt.
Går det verkligen att förstå en massmördare?
– Ja, inte försvara, men förstå. Det räcker att se på mig själv: Jag kan välja att göra altruistiska handlingar, men också något så asocialt som att dräpa någon under speciella omständigheter. Allt handlar om det moraliska sammanhanget – vilken tid och kultur vi lever i, om vi till exempel hamnar i krig.
Du skulle alltså kunna ta någons liv?
– Ja. Jag var två år i det norska luftförsvaret. Att jag accepterade att göra militärtjänst betyder att jag måste vara mentalt inställd på att döda fiender. Det låter groteskt, men det är de faktiska omständigheterna.
Jo Nesbø är känd som rockmusikern och finansmäklaren som blev författare. Det är nu arton år sedan. Han ses som Norges mest framgångsrike kriminalförfattare någonsin, och har tjänat mer pengar än han kan göra av med.
– Jag har inte en livsstil som matchar min ekonomi. Jag reser, klättrar i berg, skriver och spelar med bandet. Jag är inte intresserad av att äga. Att ha en sommarstuga att se efter till exempel, det verkar bara jobbigt.
I stället startade han en stiftelse som skänker pengar till projekt som minskar analfabetismen hos barn i Tredje världen. Totalt har han gett runt 30 miljoner kronor.
– Det började med att jag fick kontoutdrag med posten. Jag såg hur mycket pengar jag hade och kände att jag måste göra något. Jag är så oerhört privilegierad.
Gör givandet att du känner dig god?
– Hm. Jag känner mig inte som en bra människa precis, men lite bättre än vad jag skulle gjort annars.
– Det var väl bra uttryckt? säger han och skrattar till.
Trots pengar och framgång har Jo Nesbø haft en svår tid. Hans lillebror, vän och bandmedlem Knut gick bort i början av förra året efter en tids sjukdom.
– Hur klarar man sådant... Jo, det handlar om att acceptera den deal som livet är. Det innebär livsglädje, kärlek, förälskelser, att få barn, men också att mista sina närmaste. Utan att det dövar smärtan så gäller det att kunna acceptera det. Det finns inget annat.