Politiker ska inte avgöra vem som är journalist
Åtalet mot Julian Assange är historiskt – utmanar den amerikanska författningen
Man måste ta till den historiska måttstocken för att förstå vidden av de nya åtal som nu väcks mot Julian Assange.
För första gången åtalas en publisher i USA – inte för att han publicerat lögner och förtal – utan för att han spritt sanningar. Och för första gången utmanar en presidentadministration författningens första tillägg om yttrandefrihet genom att använda spionerilagen mot en journalist.
Oavsett om Assange någonsin ställs inför rätta så är det en milstolpe. En tydlig upptrappning av Donald Trumps krig mot media, där det ingår att misstänkliggöra Wikileaks som något annat än journalistik – en ”icke-statlig säkerhetstjänst”.
Trump ska visserligen inte bära hela skulden för upptrappningen. Det var Bush-administrationen som började jaga Wikileaks läckor och även Obama övervägde att åtala Assange för spioneri.
Men i USA väcker åtalen raseri, även långt ut på högerkanten. Amerikanska liberaler är ju snäppet mer liberala än de svenska. På Twitter förklarar Julian Sanchez från nyliberala Cato institute varför ingen bör lystra till det där misstänkliggörandet. Det är nämligen meningslöst att diskutera om Assange är en ”riktig journalist” eller inte. Poängen med yttrandefriheten som den skrivits in i The First Amendment är just att politiker inte ska ägna sig åt att avgöra vem som har rätt att kalla sig journalist.
Seriösa svenska medier borde rasa som amerikanska liberaler nu. Att först publicera Wikileaks material och sedan stilla betrakta hur redaktören som tillhandahållit det fängslas för spioneri är ryggradslöst.
Det borde vara lätt att uppröras.
Svenska medier har länge legat i hårdtränding för en yttrandefrihetsfråga som denna. Vi har debatterat Nya tider, Makode Linde, Tintin, Mr Cool, Lilla Hjärtat, Lars Vilks och Alexander Bards inställda föreläsningar. Vi borde vara mer än väl rustade för en diskussion om hur yttrandefriheten hotas på allvar.