Hip som happ, Spotify
Kristoffer Viita om musikjättens ängsliga utrensning av obekväma artister
I ”No heart” från 2016 rappar 21 Savage att han ska ”Pull up on you, tie your kids up, pistol whip you while your bitch is naked”.
21 Savages deppiga gänglivslyrik har varit väldigt framgångsrik de senaste åren. I slutet av 2017 förevigades Atlantarapparen som en marmorstaty i naturlig storlek under Spotifys första årliga ”Rap Caviar pantheon”. En utställning som hyllar nya lyckade artister från spellistan Rap Caviar ”som romerska gudar”. Med detta i bakhuvudet var det lätt att höja ett ögonbryn när den svenska streamingjätten införde en policy för att moderera ”hatfullt innehåll”.
Detta ”hat” definieras vagt av Spotify själva som ”uttryck som främjar, förespråkar eller uppmuntrar hat eller våld mot en grupp eller individ, baserat på utmärkande drag som inkluderar ras, religion, könsidentitet, kön, etnicitet, nationalitet, sexuell läggning, veteranstatus eller handikapp”.
Spotify börsnoterades i början av april till ett värde av 26,5 miljarder dollar och i mitten av maj annonserade företaget storslaget att de inte längre tipsar om artisterna R Kelly och XXXTentacion i sina kurerade playlists. Exempelvis nämnda Rap Caviar, en spellista känd för att vara världens mest inflytelserika.
R&B-sångaren R Kelly har på senare tid drabbats av en stor backlash efter hashtaggen #MuteRKelly som fått stöd från Time’s Up-rörelsen efter att han anklagats för sexuella övergrepp.
XXXTentacions album ”?” debuterade som nummer ett på Billboardlistan i början av året, samtidigt väntar rapparen på rättegång i ett fall där han anklagas för att ha misshandlat en gravid kvinna och påverkat vittnen.
”Varken konstigt eller kontroversiellt att välja bort R Kelly” tyckte Dagens Nyheters Greta Thurfjell (14 maj).
Och visst, ingen gråter kanske över just de här artisternas potentiellt förlorade royalties, även om jag inte sett R Kelly på någon av Spotifys kurerade listor på väldigt länge. Däremot kunde Brooklynrapparen 6ix9ine (”sixnine”) återfinnas på streamingtjänstens spellistor många gånger efter att han 2015 erkänt sig skyldig till att ha utnyttjat en 13-åring in en sexuell situation, som filmats och lagts ut på sociala medier. I november 2017 gigade 6ix9ine till och med på Spotifys Rap Caviar-liveevent i New York.
I skrivande stund finns också Chicago-rapparen Famous Dex kvar på Rap Caviar. Trots att det finns film på hur han misshandlar sin flickvän 2016.
”Ta bort all musik från Spotify” twittrade hiphopkritikern Noz lagom trolligt om situationen, och menade att Spotify kunde ha rensat upp i sina listor i tysthet, utan att skrika efter bekräftelse från Twitter och således sluppit en puckad debatt om censur.
Internationella medier har påpekat att Spotify klampat in i ”ett minfält”. Deras policy tillämpas från fall till fall, vilket i praktiken lär betyda att de artister som utsätts för kraftigast drev på sociala medier kommer att drabbas hårdast. Eller de som är för små för att någon ska orka bry sig.
Och eftersom Spotify inte plockar bort artisternas låtar helt kan de fortsätta profitera på dem, samtidigt som de fördömer dem.
Reportern Jim DeRogatis har undersökt R Kellys smutsiga historia sedan 90-talet. I New York Times podcast Popcast (23/5) var han ändå negativ till uppropet ”Mute R Kelly”, som spridit sig till Apple och Pandoras musiktjänster.
”Jag är bekymrad över all typ av censur, jag är en absolutist vad gäller yttrandefrihet och blev uppfostrad att vara redo att hamna i fängelse för det”, sade DeRogatis som kämpat i decennier för att få någon i branschen att bry sig om alla misstänkta övergrepp.
Den första stora backlashen mot förslaget landade precis innan helgen (25/5), då kritiken från skivbolag och artister som ropade censur och ifrågasatte varför de två artister som pekats ut var svarta. Detta ledde till interna konflikter och fick Spotify att ändra sig och återinföra XXXTentacion på sina spellistor, men stå fast vid beslutet att inte promota R Kelly.
Hur arbetet för att moderera hat ska fortsätta är fortfarande oklart. Också innehållet i texterna skulle granskas av en kommitté ledd av Jonathan Prince, som är chef för innehåll och marknadspolicy på Spotify, tillsammans med ett gäng förespråksgrupper anlitade för att identifiera hatiskt innehåll.
Kanye West är en artist som ”mutades” av en radiostation i Detroit efter att han kommit ut i stöd för Trump, och för att ha uttryckt sig minst sagt klumpigt om slaveriet.
Den här mentaliteten där ”obekväma” artister måste tystas kan också appliceras på dem som kritiserar makten. YG och Nipsey Hussle släppte inför valet 2016 låten ”Fuck Donald Trump” med rader som ”You build walls, we gon’ prolly dig holes. And if your ass do win, you gon’ prolly get smoked, nigga”.
Det slutade med att Secret service kontaktade skivbolaget Universal och tvingade YG att censurera delar av låten.
Det har alltid varit en utmaning att rapportera om hiphop i svenska medier: att berätta om en artist utan att recitera eller förklara slanguttrycken för mycket, så att inte redaktörer blir nojiga över att man hyllar sexism eller glorifierar våld. Hiphoptexter tolkas gärna bokstavligt i stället för att ges samma konstnärliga frihet som exempelvis en actionfilm.
Kanske är det samma ängslighet som gör att svenska kulturmedier fortfarande inte rapporterar särskilt mycket om världens just nu största musikgenre, men överbevakar ofarliga evenemang som mello och euro-mello i post-ironisk masspsykos. Musik ska vara roligt, alla ska gilla!
Problemet blir ännu mer påtagligt i en tid av försvinnande musikjournalistik, och gör att mångas lyssnande definieras av Spotifys fåfänga företagskultur.