”Min största skräck är att misslyckas”
Richard Ford blev författare trots sin dyslexi
De är en vanlig, trevlig familj. Tills föräldrarna kommer på att de ska råna en bank.
– Alla människor är kapabla att begå grova brott under speciella omständigheter, säger Richard Ford, dyslektikern som skriver tegelstensromaner.
GÖTEBORG. Richard Ford räknas som en av USA:s största författare efter sin trilogi om sportjournalisten Frank Bascombe. Den kritikerrosade nya romanen "Kanada" är något helt annat:
15-årige Dell och tvillingsystern Berner drabbas av en katastrof. Deras föräldrar blir bankrånare. Pappan har stora skulder och tänker att de stulna pengarna skulle lösa alla problem.
Skulle du också kunna råna en bank, i någon situation?
– Naturligtvis. Alla jag mött skulle vara kapabla att råna, mörda eller begå andra brott under extraordinära omständigheter, till exempel om de blev hotade. Jag har sett på många vad livet kan innebära i form av stress, desperation och besvikelser.
Richard Ford är en vänlig man, lugn och eftertänksam. Men faktum är att han själv var inne på en kriminell bana som tonåring.
– Jag och mina kompisar tänkte inte ett dugg på framtiden. Vi stal saker, som bilar, och gjorde inbrott i villor. Och så kom vi i trubbel med polisen förstås.
När hans pappa dog - i en hjärtattack framför sonens ögon - förändrades allt. Richard Ford var bara femton år, men tvingades snabbt bli vuxen.
– Mamma sa att jag måste ta tag i mitt liv, att hon inte tänkte göra det längre. Och jag lydde henne. Ansvaret gav mig ett helt nytt perspektiv på tillvaron. I efterhand kan jag se att det gjorde mig väldigt kontrollerande. Framför allt mot mig själv, men jag vill också gärna ha koll på andra.
– Att skriva romaner är ju ett sätt att styra och ställa med sina karaktärer.
Svårt i skolan
Att Richard Ford blev författare överraskade alla. Han hade det besvärligt i skolan.
– Jag hade ingen aning om vad det var för fel på mig, inte lärarna heller. Jag visste bara att jag var långsammare än alla andra. Av IQ-tester förstod jag att jag inte var dum, så lärarna tyckte att jag presterade under min förmåga.
Med åren började han läsa om dyslexi, och kände igen sig. Han har accepterat att det går väldigt långsamt att läsa. Att skriva är lättare.
– Jag lärde mig själv. En av mina starkaste drivkrafter, och största skräck, är att misslyckas. Rädslan för det var större än kampen det innebar att studera. I kombination med att jag är väldigt ambitiös så lyckades jag.
Tillsammans i 49 år
Den som stått vid Richard Fords sida i alla år är hustrun Kristina. De har varit tillsammans i 49 år, och är fortfarande väldigt kära, berättar han.
– Om någon frågar vad som är hemligheten med ett lyckligt äktenskap så är formulär 1 a: Skaffa inte barn. Så är det i alla fall för oss. Det är inget sorgligt med det, jag har hellre kvar min fru.
– Jag är för självisk för att vara en god förälder, jag gillar inte att bli störd i det jag gör och tycker inte om barns sällskap. Jag hade fantastiska föräldrar och hade inte chans att bli lika bra som dem.
Ändå handlar "Kanada" mycket om relationen just mellan barn och föräldrar.
– Som författare är det lätt att sätta sig in i saker. Och jag var enda barnet, en iakttagare som hörde mycket om hur föräldrar resonerar bakom stängda dörrar. Det har jag haft nytta av.