Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Teodor, Teodora

Fritt fall för Al Jazeera

Araber flyr tv-jätte i protest mot politisk styrning

Nyhetsimperiet Al Jazeera är på väg att förlora sin dominerande ställning i arabvärlden.

Ett dussintal av de mest profilerade programledarna och korrespondenterna har sagt upp sig i protest mot vad de kallar ”kanalens politiska instrumentalisering”. Man menar att nyhetsvärdering och urval styrs av dubbelmoral.

Aftonbladet Kultur har tagit del av en hemlig intern rapport som berättar om tillståndet för kanalen som trodde sig ha vunnit arabernas hjärtan. År 2012 sjönk tittarsiffrorna rejält. Hur omfattande den totala nedgången är framgår inte, men raset bekräftas av olika arabiska medier som talar om en minskning från 43 miljoner till 6 miljoner tittare.

Flertalet av dem som vänder Al Jazeera ryggen finns i länder som har upplevt den arabiska våren – trots att alla är överens om att den arabiska våren aldrig hade lyckats utan Al Jazeera.

Den största nedgången har kanalen i Tunisien, där tittarsiffrorna sjunkit från 950 000 i början av 2012 till 200 000 i slutet av samma år. Yamina Touati, journalist på den tunisiska nyhetsbyrån TAP, menar att en förklaring är att Al Jazeera tydligt tagit ställning för islamistpartiet Ennahda.

– Men den viktigaste faktorn, säger Yamina Touati, är att människor nu förstår att Al Jazeeras bevakning går hand i hand med Qataremirens agenda och utrikespolitik. Det sambandet har alltid funnits, men tidigare har man blundat för det, för vi hade inget annat alternativ.

Den enes död, den andres bröd. I och med den arabiska våren har medielandskapet öppnats för privata satellitkanaler och därmed konkurrens om tittarna.

I Tunisien fanns bara två statsägda kanaler under president Ben Alis tid. Numera har även ett dussintal privata satellitkanaler fått sändningstillstånd. I Egypten har Al Jazeera blivit omsprunget av den privata satellitkanalen ON TV, visar rapporten. Yasser Abdel Aziz är egyptisk medieanalytiker:

– Al Jazeera hade en revolutionär, uppviglande roll när vi störtade Mubaraks regim men jag såg det som ett problem redan då. Jag sa det själv i sändningar på Al Jazeera, att ni hjälper oss nu, men hur blir det i morgon?

Nu är i morgon här, säger Yasser Abdel Aziz:

– Al Jazeera stödjer Muslimska brödraskapet och detta ogillar många egyptier.

Han bekräftar att Al Jazeera förlorat sitt goda rykte då kanalen avslöjat sig som ett politiskt projekt klätt i journalistisk dräkt i händerna på den styrande emirfamiljen i Qatar. Bevisen är uppenbara, enligt Yasser Abdel Aziz:

– Al Jazeera skildrar vissa händelser men blundar för andra, allt efter ägarnas politiska önskemål. Ett exempel är revolutionen i Bahrain, där Al Jazeera inte alls spelat den uppviglande roll som den gjorde i Tunisien, Libyen och Egypten. Tvärtom skildras upproret i Bahrain i negativ dager, och Iran pekas ut som pådrivande.

I Libyen är Al Jazeera fortfarande den ledande tv-kanalen, men rapporten ser ett allvarligt hot i den nystartade kanalen Libya Al Hurra, som har en lika stor publik på 800 000 tittare.

Al Jazeeras tittarsiffror ser dåliga ut också i de länder som inte har upplevt en arabisk vår. I Algeriet hade den privatägda Al Nahar TV två månader efter sin lansering tagit över förstaplatsen. Marocko är det enda nord­afrikanska land där Al Jazeera fortfarande leder, men även där har kanalen förlorat tittare, från drygt 2,5 miljoner i början av 2012 till 1,8 miljoner i slutet av samma år.

Missnöjet bland tittarna har ibland tagit formen av våldsaktioner, som när demonstranter satte eld på Al Jazeeras studio i Kairo, eller när kanalens reporter misshandlades av arga demonstranter på gatorna i Tunis.

Kommentarer i sociala medier tyder också på att smekmånaden mellan de arabiska tittarna och den så hyllade kanalen håller på att ta slut. Numera kallas den för ”Nato-kanalen” eller ”Al Khanzeera” som på arabiska betyder ”svinet”.

Är detta slutet på Al Jazeeras framgångsrika epok?

– Nej, svarar Yasser Abdel Aziz. Kanalen har ett glansigt varumärke, enorma finansiella resurser och ett stort nätverk av korrespondenter i världens alla hörn. Så dess inflytande kommer fortsatt att vara stort även om den journalistiska kvaliteten sjunker, liksom etiken och tilliten.

Och finansiella resurser har Al Jazeera gott om i det lilla men gas- och oljerika emiratet. Nyhetsimperiet omfattar just nu åtta kanaler och man planerar satsningar i Turkiet, Frankrike och USA. ”Al Jazeera ska nå 120 miljoner amerikaner” skriver den qatarska tidningen Al Arab (4 jan 2013). Men är Al Jazeera på engelska också för en arabisktalande publik?

– Nej, säger Noha El Hennawy, reporter på den engelskspråkiga tidningen Egypt Independent i Kairo. För det första behärskar de flesta människor i Mellanöstern inte engelska och i Nordafrika är det franska som gäller. För det andra har den inte samma upplägg eller samma nyhetsvärdering som arabiska Al Jazeera. Jag själv, som ändå har engelska som arbetsspråk, tittar aldrig på den.

Noha El Hennawys uppfattning stämmer, menar Yasser Abdel Aziz som också framhåller att den engelska versionen är mer balanserad och professionell i sin bevakning:

– Engelska Al Jazeera utnyttjas inte i politiskt syfte. Regimen i Qatar har inte något politiskt intresse av de regioner och den publik som kanalen riktar sig till och strävar inte efter något strategiskt inflytande, i alla fall inte i nuläget.

På hemmaplan är Al Jazeeras förlust avsevärd. Att återvinna det förlorade förtroendet och publiken kan bli svårt. Den växande arabiska satellitmarknaden med fler än 700 kanaler (plus de markbundna kanaler som ofta är statsägda) gör att konkurrensen är stenhård. Men största nackdelen är att Al Jazeera nu för tiden betraktas som en qatarisk kanal, säger Ali Anouzla, reporter på Lakome, en nätbaserad nyhetssajt i Marocko:

– Nu förstår alla att Al Jazeera är den politiska förlängda armen till den härskande emirfamiljen i Qatar. Kanalen säger inte ett ord om Qatar, inte ens när en poet döms till livstids fängelse. Jag kan inte förstå att Al Jazeeras reportrar vågar sig till världens farligaste krigsfronter men inte törs öppna munnen när något händer i Qatar eller till och med i den egna kanalen. Ibland när jag talar i telefon med mina kollegor som jobbar där, lägger de på luren så snart jag säger något kritiskt om Qatar eller kanalen – även om det är bara på skoj.