”Jag tror jag skulle kunna bli beroende av en man”
Karolina Ramqvist är tillbaka med antihjältinnan Karin från ”Flickvännen”
Karolina Ramqvist hyllades för ”Flickvännen”, om Karin som levde tillsammans med en
kriminell ledare.
Nu kommer fortsättningen.
– Jag vill skriva om det svarta och problematiska, från mig blir det inga feelgoodböcker.
Karolina Ramqvist hade aldrig tänkt skriva någon uppföljare. Men i glappet efter den förra
romanen ”Alltings början” började hon ändå, mest för sin egen skull. Och nu är ”Den vita staden” färdig.
Karolina Ramqvist kommer
i sista sekunden till intervjun – hon har fått en allergisk reaktion precis innan.
– Jag testade en antirynkkräm och glömde att jag har känslig hy, berättar hon rakt.
Just fåfänga och yta är något hon gärna skriver om.
– Det finns en gammal syn att kvinnor som bryr sig om läppstift och att ha välvaxade ben är offer. Jag är själv uppfostrad till att distansera mig från det flärdfulla och kan känna skuld för att jag är intresserad av sådant.
Tillvaron har rasat
Hennes huvudperson Karin är i högsta grad en kvinna som lägger stor vikt vid att vara vacker och ”rätt” klädd. I ”Flickvännen” levde hon en lyxtillvaro, i ett stort hus omgiven av dyra saker och andra gangsterflickvänner. Nu har hennes tillvaro rasat. Mannen är borta, huset ska utmätas och Karin har en liten dotter att ta ansvar för.
Denna antihjältinna provocerade många läsare. De tyckte att hon var ytlig, fåfäng och gav upp sin självständighet för en man.
– Hon är ingen feministisk förebild direkt... Och jag är helt ointresserad av att skriva om goda, perfekta människor, säger Karolina Ramqvist.
– Karin har själv gjort valet att leva med en rånare. Hon har valt att föda deras barn och gjort sig helt beroende av honom. Många läsare har moraliserat över det. Det intressanta är: Går det ändå att känna sympati för henne? Jag känner själv starkt för henne.
Skulle du själv kunna göra dig helt beroende av en man?
– Ja, jag tror att jag kanske skulle kunna det. Jag är så oerhört fostrad till självständighet, i någon arbetarklassig och radikalfeministisk anda. Jag har alltid strävat efter oberoende. Så på något sätt skulle det kunna finnas en frihet i att inte klara mig själv, utan behöva be om hjälp. Jag är inte alls bra på det.
Fattig och utsatt
”Den vita staden” handlar också om att eftersträva status, och förlora den. Så länge Karin var ihop med gängledaren flockades vännerna runt henne. Nu är hon fattig, utsatt och åker runt med sin lilla dotter för att försöka få hjälp från den inre kriminella kretsen, de som tidigare var hennes vänner. Hon är ensam och svag, men vägrar ge upp.
– Det är ju så människan är. Ingen är bara stark eller bara ett offer. Det är spännande med maktordningar och hur de förändras beroende på situation och omgivning. I den här boken är Karin plötsligt utsatt och tvingas be om hjälp, som hon inte alltid får.
”Flickvännen” blev väldigt rosad – känner du press att lyckas lika bra med denna?
– Jag känner otroligt mycket press, men den kommer från mig själv. Fast det är klart, jag jobbar hårt med texten så det betyder mycket att någon ser det, att bli läst.