Inte pappas flicka
Åsa Linderborg om dotterns kamp för att erövra sin store far Herbert Tingsten
I Herbert Tingstens efterlämnade papper finns det inget foto på honom och dottern Karin Gunilla, ”Kaj”, ihop. Och inget foto där Kaj är äldre än sju år. I sina prisade memoarer konstaterar Tingsten sorgset, att han och Gerd aldrig fick några barn. Han nämner vid fem tillfällen och i hast dottern från det första äktenskapet. I den stora berättelsen om honom själv har hon ingen plats i egen rätt.
Herbert Tingsten, statsvetarprofessor, chefredaktör för Dagens Nyheter 1946–1959, i mer än fyra decennier en av de verkliga titanerna i svensk samhällsdebatt. Överallt närvarande – utom för dottern. I skuggan av Tingsten är berättelsen om Kajs kamp för att erövra sin far, skriven av Kajs dotter Jill Tingsten Klackenberg, Herberts yngsta barnbarn.
Kaj, född 1922 och varken planerad eller särskilt önskad, är fyra år när hennes båda föräldrar gifter om sig. Enligt tidens konventioner träffar hon bara sin pappa då och då, oftast på restaurang ihop med tant Gerd – om inte Gerd är opasslig så mötena måste ställas in. Och så träffas de ibland hemma i salongen, när mamma och hennes nya man, Georg Branting, har bjudningar. Då får Kaj gå fram och hälsa på sin far, i väntan på efterrätten kommer han in på hennes rum för några korta meningar. Han vill vidare, till silvergroggarna och de stora samtalen med den socialdemokratiska societeten.
Hon skriver honom tillgivna brev med barnets stora, darriga handstil, där hon ber om ursäkt för alla sina tillkortakommanden. Hela livet ska hon skriva honom sådana brev. Han svarar, berättar om sina resor med Gerd, lägger med en slant. Håller sig undan.
Kaj lever upp och ut som student i Uppsala, tills Herbert ber henne tänka på familjens rykte. Hon gifter sig och får två barn med en flyktsoda till man. Hon börjar dricka. Blir utslängd från Operakällaren bara för att dagen därpå skälla ut hela etablissemanget med sin fars karaktäristiska brio och få ett tjog rosor som ursäkt. Tingstens dotter behandlar man inte hur som helst. Hon gifter om sig med en kommunist – pappans antites – som älskar rörelsen mer än henne, och får två barn till. Hon dricker ännu mer. Hittas redlös i rabatterna på Östermalm. Lämnar offentliga tillställningar med urinen droppande på golvet.
Innan Kaj fyllt 40 har hon supit sig sönder och samman. Pappa Tingsten håller sig undan, nu som från första stund, men försöker hjälpa sin dotter genom att skicka pengar till hushållet (därmed får vi en förklaring till varför Tingsten trots stora inkomster alltid hade hål i plånboken). På tidningen är de uppmanade att inte tala om var han är och hur han kan nås.
Herbert Tingsten var en man med oomkullrunkeliga principer som vällustigt gav sig in i de stora frågorna och aldrig tvekade att syna sina motståndare ända ner i svalget. Att konfrontera var hans sätt att umgås – ingen slapp undan. Att han samtidigt stod handfallen inför livets realiteter och praktikaliteter, rädd för egen och andras svaghet, är allmänt omvittnat. Av denna tafatthet drabbades ingen så hårt som dottern, förstår man av Jill Klackenberg Tingstens välskrivna bok. ”Relationen till dottern var inte en debatt att vinna”, konstaterar hon, ”en artikel att briljera i eller en bok att filosofera över.”
Det är underordnat om än inte ointressant att I skuggan av Tingsten handlar om en av de största profilerna i svenskt 1900-tal. Kajs hopplösa längtan efter sin pappas kärlek är allmängiltig. Det är även alkoholens djävulska grepp liksom den skamstämpel ett barn tvingas bära över en mor som inte kan ta hand om sig själv. Men här kan nog även den förälder känna igen sig som aldrig vågar lära känna sitt barn, som försöker skuldsanera frånvaron med pengar.
Renons på bitterhet men ändå med den svärta som tre generationers tunga livserfarenhet kräver – morfaderns, moderns och sin egen – har Jill Klackenberg Tingsten skrivit en känslig uppgörelse som förtjänar många läsare.
SAKPROSA
I skuggan av Tingsten – en släktberättelse
Jill Tingsten Klackenberg
Natur & Kultur
