”Jag är en sjuklig rutinmänniska”
Rockys skapare Martin Kellerman om relationer, svåra uppbrott – och ritbordet
FÖRFATTARINTERVJUN. Jag har alltid älskat Rocky. Han ger en oslagbar tröst.
Hur eländig man än känner sig kan det alltid vara värre.
Möt Martin Kellerman, Rocky i verkligheten.
Vi träffas på ett fik på St Paulsgatan på Söder. Ett kafé som befolkas av lokala kändisar och amerikanska turister som kommer i grupp för att få uppleva miljöer ur Stieg Larssons Millenniumtrilogi.
Martin Kellerman gör ett vänligt, lite blygt, intryck. Han liknar inte den bild jag har av hans alter ego, den cyniske hunden Rocky.
– Jag är inte cynisk, jag är synsk. Jag njuter i högsta grad av att leva, även om jag är övertygad om att allt kommer att gå åt helvete till slut.
Framgång ur motgången
Martin Kellermans självbiografiska serie Rocky är en framgångssaga som började när han fått sparken från sitt jobb som skämttecknare på en herrtidning, dumpats av sin dåvarande flickvän och slängts ut från sin andrahands- lägenhet.
I dag ligger Album nr 23 om Rockys aktuella liv och leverne i bokhandeln, i likhet med ”Rocky om sex”, en bok med material hämtat ur 13 års produktion. Extra bonus: Panelen, där Martin och hans vänner på sitt oefterhärmliga sätt svarar på frågor om sex som svenskar skickat in till olika tidningar.
Kellermans alster finns även i form av seriestrippar i Nöjesbladet, Dagens Nyheter, som serietidning, tv-serie, teaterpjäs, klädkollektion och skateboard. Martin Kellerman har med andra ord inte längre något problem med att försörja sig.
Vi som följt hans liv som Rocky undrade hur det skulle gå när han förälskade sig och flyttade från Stockholm. Det gick i två år.
– Vi var som Saab. Fick det aldrig att funka, men motsatte oss nedläggning. Nu har vi lyckats komma ifrån varandra.
Extremt svartsjuk
Han beskriver det något överraskande som en solskenshistoria.
– Jag är extremt svartsjuk, det var ett sånt starkt tryck över mig. Men det försvann när vi gjorde slut. Jag är förvånad själv. Det var som om jag kunde andas ut. Relationen gick åt helvete, men vi blev bästa vänner. Jag känner även hennes nye kille.
Den nya, vänskapliga, relationen har också andra fördelar.
– Man behöver inte ljuga så mycket för varandra, eller visa sig naken. Jag trodde man skulle vara lika besatt hela livet. Nu bryr jag mig inte. Jag lever ett händelselöst, lugnt liv. Det går i vågor. Om fem år ser det förmodligen annorlunda ut. Jag kommer att fastna igen.
Martin Kellerman älskar sitt jobb. Varje dag sitter han vid ritbordet mellan elva och sex. Därefter går han ut och dricker öl på någon bar i kvarteret.
– Jag är en sjuklig rutinmänniska. Jag ritar två seriestrippar om dagen. Det är inget som tynger mig och jag känner aldrig någon prestationsångest. Att rita är det roligaste jag vet. Jag får tvinga mig bort från ritbordet.
Åldras med läsarna
Rocky har fått ett ofantligt genomslag bland olika åldrar, kön och länder. Responsen från läsarna är stort. De mejlar eller vågar sig fram på krogen när de är berusade.
– Det är inte särskilt mycket klagomål på att jag inte är ute och härjar lika mycket som förr. Läsarna har väl också blivit äldre.
Enda nackdelen han ser är att flickvänner blivit ledsna för att han skrivit om dem.
– Jag använder mitt eget liv och det kan vara svårt om man lever i en relation. Men det är inget problem längre, eftersom både Rocky och jag är singlar numera.
Vet mer
Namn: Martin Kellerman.
Ålder: 38 år.
Yrke: Serietecknare.
Familj: Singel.
Bor: På Söder i Stockholm.
Bakgrund: Martin Kellerman började teckna serier som barn. Han fick sina första serier sålda redan i 13-årsåldern och började som praktikant på förlaget Galago efter 9:an.
Läser just nu: Lars Noréns dagbok för tredje gången. ”Det är skönt att få sjunka ner i någons annans neuros.”
Favoritförfattare: Knut Hamsun, John Fante och Robert Crumb.
Fråga från
... Merethe Lindström som intervjuades förra lördagen.
Är det lättare att vara ärlig som hund än som man?
– Ja, det är klart lättare att vara ärlig i skrift. Precis som det också är lättare att göra slut via mejl.