Fyll korgen med karljohansvamp och svart trumpet
Uppdaterad 2023-05-04 | Publicerad 2018-08-20
Kantareller i all ära, men våra skogar kryllar av andra läckra svampar – om du bara lär dig att känna igen dem. Karljohansvamp, svart trumpet, stolt fjällskivling, smörsopp och sillkremla, här är 5 ätliga guldklimpar att hålla utkik efter på skogspromenaden!
Smörsopp
Smörsoppen finns utspridd över hela landet och är med sin milda smak en populär matsvamp. För den som är ute efter mycket svampsmak kan den till och med upplevas som lite väl mild, men den gör sig bra tillsammans med andra svampar. Hatthuden, alltså det översta lagret av hatten, bör avlägsnas före tillagning, då den kan bli seg och otrevlig. Även rören under hatten kan tas bort om de känns mjuka och svampiga. Ett tips är att plocka smörsopp när det är torrt ute, då är svampen inte lika slemmig.
Så känner du igen smörsoppen!
Smörsoppen påminner utseendemässigt om karljohanssvampen och flera andra soppar men har smörgula rör i stället för vita. Den bruna hatten blir slemmig vid fuktigt väder och kan då också få en lätt lilagrå ton. Foten är vit och har en ring som hos unga svampar är vit men hos äldre exemplar kan ha blivit mer gråbrun eller försvunnit helt. Svampköttet är gulvitt och har en mild doft.
Stolt fjällskivling
Den stolta fjällskivlingen växer främst i södra och mellersta Sverige men påträffas även längre norrut. Vanligtvis börjar fjällskivlingen dyka upp i början av augusti och kan hittas fram till oktober. Den är god i mat men ska helst stekas – i stuvningar blir den lätt lite slemmig. Ringen kring foten anses vara en delikatess och äts gärna rå.
Så känner du igen stolt fjällskivling!
Stolt fjällskivling förväxlas ibland med den giftiga bruna flugsvampen, men en bra minnesregel är att stolt fjällskivling har bruna fjäll på en vit hatt, medan flugsvampen har vita fjäll på en brun hatt. Hatten på stolt fjällskivling blir dessutom i regel större, ibland upp till 40 centimeter i diameter! Unga exemplar av stolt fjällskivling har en mer klotformad hatt, som sedan breder ut sig när svampen blir äldre. Den har även ring som enkelt går att lossa och föra upp och ner längs med foten. Den kan också förväxlas med rodnande fjällskivling, som rodnar när man skrapar på den och luktar lite unket. Rodnande fjällskivling består egentligen av tre olika sorter varav en, Chlorophyllum brunneum, är lätt giftig och kan ge illamående.
Stensopp (karljohansvamp)
Stensoppen, mer känd som karljohanssvamp, är en av våra mer välkända matsvampar. Det finns vanligtvis gott om svampen i Sverige, särskilt efter varma somrar. Dess latinska namn, Boletus edulis, betyder ”ätlig klump”, vilket ganska bra beskriver den bulliga svampen. Karljohansvampen smakar mycket och kan med fördel även torkas. Dess namn har den fått från Karl XIV Johan som med sina franska vanor var den förste i Sverige att föra in svampen i matlagningen.
Så känner du igen karljohansvampen!
Dess hatt kan bli mellan 10 och 25 centimeter i diameter och har en brun ovansida. På hattens undersida har karljohansvampen så kallade rör. Hos de yngre svamparna är rören vita, medan de hos äldre svampar blir gulare. Foten täcks av ett vitt ådernät och kan variera mellan lång och slank eller knubbigt rundad.
Svart trumpetsvamp
Svart trumpetsvamp var tidigare inte särskilt uppskattad som matsvamp. Inte för att den är giftig eller på något sätt smakar illa, utan på grund av sitt tunna kött som ger en torftig mängd mat. I dag har den däremot blivit mer populär och används gärna både i svampblandningar och på egen hand. Det finns även rödgul trumpetsvamp som också är god att äta. Tack vare sin späda fruktkropp är trumpetsvampen lätt att torka. Nedre delen av foten bör dock skäras bort eftersom den ofta har en lätt träig konsistens.
Så känner du igen svart trumpetsvamp!
Med sin gråsvarta färg är svart trumpetsvamp en av de säkraste svamparna att plocka i svenska skogar eftersom det inte finns någon liknande giftig svamp att förväxla den med. Dess form är tunn och trumpetliknande med svart hatt och grå, lätt rynkig fot. Nedre delen av foten är ofta mörkare än den övre.
Sillkremla
Sillkremlan är svampen för dig som gillar fisk och skaldjur. Den har nämligen fått sitt namn efter sin distinkta sälta som påminner om havets läckerheter. Testa gärna att dillstuva den! Svampen trivs bra i Sveriges nordligare delar men finns utspridd över hela landet. Det finns flera varianter av sillkremlor. Alla är ätliga men varierar något i färg. Precis som med alla skivlingar bör du vara försiktig och jämföra noggrant med en uppdaterad svampbok eller -app innan du plockar och äter svampen.
Så känner du igen sillkremlan!
Sillkremlan är relativt lätt att känna igen, både till lukt och utseende. Hattens ovansida kan gå från olivgrön och brunröd till en djupt lilaröd ton med gräddvita skivor undertill. Foten är ofta rosaaktig. Hos de unga svamparna är hatten halvt klotformad, för att sedan breda ut sig och till sist få en nedsänkt mitt. Lukten kan vara svår att känna om svampen är kall, men om du värmer upp en bit i handen känner du snart en tydlig doft av skaldjur.
5 snabba fakta om svamp
- Här i Norden har vi ungefär 100 olika sorters matsvampar, det vill säga svampsorter som både smakar gott och inte innehåller några skadliga ämnen.
- Svamp var flitigt använd redan i det gamla bondesamhället – men inte som mat! Svampen användes i stället som fnöske när man eldade. I matlagningen började den dyka upp först under 1800-talet, och då främst bland överklassen.
- För den ovana svampplockaren är soppar ett säkrare alternativ än skivlingar. Det finns nämligen betydligt fler giftiga skivlingar och knappt några giftiga soppar.
- Har du hört att gul fingersvamp är ätlig? Det stämmer till viss del, men i dag rekommenderas det att hålla sig borta från fingersvamparna då det finns flera sorter som är svåra att skilja åt, varav minst en är lätt giftig.
- Vår kunskap om svampar och deras egenskaper växer hela tiden, se därför till att alltid ha med dig en uppdaterad svampbok när du ger dig ut i skogen! Svampar som tidigare ansågs vara ätliga kan med dagens kunskap vara bättre att inte plocka med sig hem.
Svampens lingo
Fot – Foten är svampens ”stam” som hatten sitter på. Kort och gott den bärande nederdelen av svampen.
Ring – Vissa svampar har ring, vilket är precis vad det låter som – en ring som sitter runt svampens fot.
Skivor – Skivorna sitter under hatten på skivlingar. De är som tunna lameller som sitter tätt och löper från hattens mitt och ända ut till ytterkanten.
Rör – Rör finns på bland annat soppar. De är som tunna, tunna sugrör som sitter tätt undertill hatten. Oftast syns de tydligt först när man klyver svampen, men de kan även ses som små hål under hatten.