Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Mikael, Mikaela

Hjälp, jag kan inte sluta samla skor

Publicerad 2011-09-12

Psykolog: De blir rädda av tanken på att slänga något

SKOBERG Johanna spenderar flera tusen varje månad på skor – och kan inte slänga några gamla. Ett tag hyrde hon ett förråd där hon förvarade skorna i svarta plastsäckar. ”Samlandet började när jag var liten”, säger Johanna. ”Jag gick i gång på att folk visade intresse för vad jag hade handlat.”

De sparar på kläder, kolapapper eller skräp på motorvägen. För en ”hoarder”, en person med samlarmani, är allt värdefullt.

– Samlandet dämpar ångesten, säger Olle Wadström, legitimerad psykolog.

Olle Wadström, leg psykolog, är författare till KBT-boken ”Tvång”.

Du har säkert sett skräckexempel på tv: Personer som samlar på sig allt mellan himmel och jord och inte längre kan gå in i sina egna bostäder. Plastpåsar, pappershögar och prylar staplas från golv till tak. För oss som inte är drabbade av hoarding kan det vara svårt att förstå hur någon kan samla på sig så kopiöst mycket skräp, och ännu obegripligare att man inte vill göra sig av med det.

Helt logiskt

Men enligt psykolog och KBT-terapeuten Olle Wadström är beteendet vanligt och till och med logiskt.

– Drivkraften är ångest. De här personerna blir rädda av tanken på att slänga något som kanske kan vara värdefullt, säger han.

Jag har haft patienter som samlat på kolapapper. En annan person, en lastbilschaufför, hade som tvång att hoppa ur bilen varje gång han såg ett papper på vägen – i tron att det var värt något.

Benägenheten att vilja samla på saker är medfödd hos alla människor. Genetiskt är vi programmerade att hamstra mat och förnödenheter för att överleva när förhållandena är knapra.

Dessutom finns det ofta en social uppmuntran att ta tillvara på allt vi skaffar, som belönar beteendet ännu mer. Vårt samvete lindras när vi sparar och lappar i stället för att köpa och slänga. Vi är i grund och botten ekorrar allihopa – till en viss grad.

Alla samlar

– Både du och jag har samlartvång, men det som skiljer oss från personer som lider av hoarding är att vi inte får ångest när vi tvingas slänga något, säger Olle Wadström.

För att få diagnosen hoarder krävs att du ägnar en timme eller mer varje dag åt ditt samlande, eller att ditt liv påverkas i högre grad. Ungefär två procent av befolkningen lider av syndromet och läggningen är genetisk.

– Alla patienter som jag har haft, har haft någon nära anhörig som betett sig underligt. Det går ofta i arv, säger Olle Wadström.

Rensa ut!

Oavsett om du är en äkta hoarder, eller bara en notorisk sakälskare som fyller husets alla hörn med shoppingfynd, är lösningen densamma – en ordentlig storrensning.

– De här patienterna måste möta sina rädslor och konfrontera dem, precis som vid vilken annan fobi som helst. Först ökar ångesten kraftigt, men efter ungefär fjorton dagar blir det mindre och mindre laddat att slänga saker. Men behandlingen är livslång, precis som vid alkoholism, säger Olle Wadström.

Johanna, 29: Jag hittar alltid ursäkter för att köpa nya

Hennes hus formligen svämmar över av skor.

Johanna, 29, har samlat sneakers, gympadojor, stövlar och flip-flops

sedan gymnasietiden.

– Jag skulle inte kunna skaffa barn. Det finns ingen plats, säger hon.

Skulle faktiskt behöva ett par prickiga…

Hennes vänner och bekanta skrattar åt hennes mani. Varje månad lägger Johanna ner runt fyra tusen kronor på att köpa nya kläder och skor. Sällan några dyra, exklusiva märken, utan snarare reafynd.

– Det kan vara pjucks för typ 299 spänn, men jag bara måste ha dem! Ofta köper jag tre par, fast i olika färger, berättar hon entusiastiskt.

Alla skrymslen och vrår i bostaden rymmer skor som hon har sparat under åren.

I hallen trängs för närvarande 100 par. I köket har hon placerat en vit byrå vars enda funktion är att vara gömställe åt hennes många fynd.

– Tidigare hyrde jag till och med ett extra förråd för 500 kronor i månaden, där jag förvarade skorna i svarta plastsäckar. Men det var en onödig extra utgift, så det har jag inte kvar längre. Fast jag kunde inte slänga något, så jag tryckte in alla säckar i förrådet i stället. Jag har förstått att det inte är så jävla normalt, skrattar hon.

Har ett vanligt jobb

Johanna har till vardags ett vanligt jobb som hon sköter prickfritt. Få vet att hennes största intresse, skosamlande, har blivit ett beroende. Men de kanske tänker i tysthet att något är lite galet när det står 100 par i hallen.

Men vad tänker du om du försöker slänga ett par?

– Alltså, om jag har ett par orange, fula pumps från 2002, så tänker jag: Men vad händer om jag hittar någon orange klänning som de passar perfekt till? Det är något slags trygghet i att veta att de finns där om jag behöver dem. Att jag sedan måste gräva fyra meter ner i högarna för att få fram dem är en annan sak!

Varför hon samlar just på skor kan hon inte riktigt förklara.

– Det är något speciellt, man kan ha dem även om man känner sig ful, liksom. Det började när jag var

liten – jag kommer fortfarande ihåg när jag hade köpt något och folk sa: ”Men Gud, vad har du där?”. Jag gick i gång på att folk visade intresse för vad jag hade handlat.

– Jag hittar alltid ursäkter för att köpa nya par. Härom dagen hittade jag några som kallades Earth keepers, och då tänkte jag: ”Ja, dem måste jag köpa! Så gör jag något för naturen. Jag köper två par.”

En hobby

Hon tillägger:

– Många sportintresserade lägger ner enorma pengar på sina intressen, så jag tycker inte att det är särskilt konstigt att jag gör det på skor.

Att hon inte kan gå i de flesta av skofynden spelar heller ingen roll.

– Jag brukar gå in varje par under en dag, även om de är as-obekväma.

Vad skulle få dig att sluta samla?

– Kanske ett ultimatum av något slag, eller att det går ut över mina nära och kära, eller att vi skaffar barn. Som det är nu är det ett intresse jag har, jag är inte tillräckligt motiverad för att sluta.

Det här är ett tvångsbeteende:

För att få diagnosen OCD (Obsessive Compulsive Disorder) krävs att patienten:

Lider av tvångstankar och tvångsbeteenden. Tvångstankar är impulser eller fantasier som är påträngande och härrör från personen själv. Några av de vanligare är hygienfixering och samlingsmani.

Förstår att handlingarna eller tankarna är starkt överdrivna, och orsakar stort lidande i vardagen.