”Allt eller inget”

Josefine har gått ner 38,5 kilo

Innan Josefine Bonde bestämde sig för att ändra sitt liv och sina mat och träningsvanor hade hon mer eller mindre struntat i sitt utseende under flera år.

helskärm

– Jag var van att vara den tjocka och den som inte orkade.

Med en vikt på 115 kilo hade Josefine flera gånger försökt att gå ner i vikt.

– Men det var halvhjärtade försök och jag var inte beredd att ändra mitt sätt att leva. Jag älskade mat och godis. Jag tyckte inte det spelade så stor roll vad jag åt för jag gick ändå inte ner i vikt om jag försökte äta nyttigt.

Hon fortsatte att intala sig själv att vissa människor helt enkelt var tjocka och att det inte var något att göra något åt.

– Så jag åt mitt godis och levde mitt liv.

Idag väger Josefine 75,6 kilo och säger att den största förändringen är hennes inställning till livet.

– Förut hade jag placerat mig själv i ett fack. Jag var överviktig och det fanns vissa saker i livet som jag helt enkelt inte kunde göra. Nu anser jag mig ha lika stor rätt att göra saker som alla andra.

Ny inställning

Hon har helt ändrat sin inställning till mat. Från att tidigare vräkt i sig mat och sen väntat 6-8 timmar till nästa mål, äter hon nu mindre portioner – och oftare.
– Förut kunde jag äta 5-6 limpmackor med ost till frukost. Till lunch blev det ofta en burgare eller en korvmeny. Mitt mellanmål bestod i princip alltid av fikabröd eller godis. Kände jag mig trött och hängig använde jag socker för att bli piggare. Och till middag åt jag ofta alldeles för stora portioner och mycket snabbmat. Framför teven på kvällen åt jag ofta en påse lösgodis.

Men det är många som inte förstår hur svårt det kan vara att tacka nej till sötsaker när man är på middag eller kalas.

– Det är många som tar det som en förolämpning om man tackar nej. Det är många som trugar och tjatar tills man smakar lite. Men för mig är det allt eller inget som gäller. Jag har fått förklara det så många gånger att jag kan inte bara kan äta ett chips. Börjar jag äta tar jag hela skålen.

Hennes första stora mål var att komma under 100 kilo. För henne var det var en magisk gräns på att vara fet eller mullig. Det tog henne nästan ett år att gå ner till 100 kilo.

–Jag skäms inte när jag säger att jag har vägt 115 kilo. Tvärtom är jag stolt när jag säger att jag gått ner nästan 40 kilo. Jag har gått ifrån att inte orka gå i en trappa utan att stanna, till att orka springa. Jag grät stolta glädjetårar när jag sprang över mållinjen på göteborgsvarvet förra året.