”Jag älskar hur min kropp behöver träning”
Uppdaterad 2014-09-04 | Publicerad 2014-09-01
Hon hatar gym, bollsporter och en perfekt fasad. Häng med Sveriges största träningsbloggare Sofia “PT-Fia” Sjöström bakom bloggkulisserna.
Dessutom bjuder hon på ett svettigt helkroppspass!
Text: Jonna Karvonen
Foto: Mikael Gustavsen
Stylist: Elin Zetterlind Millerud
Hår & makeup: Anna Frid
Det smattrande regnet utanför fönstret är envist och kallt. När jag ringer på hemma hos Sofia Sjöström, eller PT-Fia som hon är mer känd som, är hon klädd precis så där som man borde vara en ruggig dag som denna: I leggings, stickad tröja och raggsockor. Vädret och de rykande kopparna te framför oss gör det svårt att greppa det faktum att det är dagen före jordgubbstårtor, snaps och dans kring majstången. Inte för att det är det enda som Sofia skulle ha tänkt på även om solen strålade, högtiden råkar nämligen markera en stor händelse i hennes liv: Det är nästan på dagen två år sedan som hon blev sjukskriven och livet som hon kände det skulle komma att förändras.
De som har läst Sofias blogg känner till delar av historien. När läkarna konstaterade att hon var utbränd hade kroppen lagt av på ett sätt som hon, tjejen som alltid hade varit aktiv, aldrig hade kunnat föreställa sig. Fyra steg uppför trappan resulterade i grov mjölksyra i benen och den där cykelturen som hon normalt avverkade på 25–27 minuter tog plötsligt 47 minuter – och gjorde henne lika trött som efter det hårdaste träningspasset.
Ett av år sjukskrivningar på olika nivåer började, men till skillnad från vad många tar för givet när någon blir utbränd så handlade kroppens protester aldrig om att hon var en så kallad prestationsprinsessa. I stället började allting när hon blev psykiskt misshandlad av sin värdmamma när hon jobbade som au pair i USA – även om det tog ett tag för Sofia att inse sambandet.
– Jag blev bara så grundligt chockad, för jag hade aldrig träffat en riktigt elak människa tidigare, säger hon, och förklarar hur värdmamman kunde skifta mellan att kalla henne för dottern som hon aldrig hade fått och ”helt värdelös”.
– Jag kommer från lilla Hedemora i Dalarna och hade bott i en väldigt skyddad värld, var ganska naiv och konflikträdd och trodde att alla ville en väl, men hemma hos henne visste jag inte om jag skulle vakna av min väckarklocka om morgnarna eller om jag skulle bli väckt av att hon skällde på mig om saker som jag inte hade gjort.
Sofia tar en klunk av sitt te och försvinner bort i sina egna tankar en kort stund.
– Hade det hänt i dag hade jag hanterat det på ett annat sätt, men jag var 19 år
och då är man i en fas i livet där man är ganska skör och jag hamnade i ett kristillstånd, fortsätter hon, och menar att när hon väl kom hem till Sverige igen så stängde hon alla emotionella dörrar. Hon ville aldrig prata om det hon hade upplevt.
– Det är den krisen som har jagat mig. Så fort jag slappnade av funderade jag på hur jag mådde, och för att slippa tänka på det så jobbade jag på.
Tvekade du någonsin på att blogga om utbrändheten?
Sofia skakar bestämt på huvudet.
– Jag har fått så mycket kontakt med unga tjejer som skriver om hur dåligt de mår och hur de tycker att vissa bloggare verkar leva ett perfekt liv, så när jag blev sjuk visste jag att hade ett val att göra.
Ville jag inte skriva om det kunde jag lika gärna lägga ner bloggen. Det skulle ha blivit så konstigt att ligga hemma med ångest och inte ta sig ut genom dörren men fortfarande skriva att allting var bra. Plus, min familj skulle undra vad jag höll på med, säger hon.
Med ungefär 25 000 unika besökare i veckan var bloggen ett av få projekt som Sofia inte la på is under tiden hon var sjuk. I dag mår hon bättre och är inte lika stresspåverkad, även om hon säger att hon inte vågar kalla sig själv för helt frisk.
– För ett tag sedan kunde jag absolut må bra, men visste jag till exempel att jag skulle upp tidigt morgonen därpå så kunde jag ligga i sängen på kvällen och få ångest över det. Men nu lever jag ganska normalt, konstaterar hon.
– Jag har blivit tryggare i mig själv och är inte lika konflikträdd. Vissa springer till telefonen så fort den ringer, men jag kan låta den ringa om jag känner att det inte passar mig för tillfället. Jag kan också tacka nej till fester, även i sista sekunden, om jag inte mår bra.
När det kommer till det hon är känd för – träningen – håller hon på och bygger upp sin kropp igen. Under sjukskrivningen tränade hon ungefär tre pass totalt för att kroppen inte orkade mer. Motivationen var aldrig ett problem, hon har alltid älskat att röra på sig.
– Jag började åka längdskidor när jag var fyra och gjorde det tills jag var 15 eller 16. På sommarhalvåren var det mycket terränglöpning, och ibland triathlon och orientering. Sedan har jag varit hästtjej i tio år, så jag har gjort lite allt möjligt. Men inga lagsporter, jag har inget bollsinne, säger hon och skrattar.
Hur tränar du helst nu för tiden?
– Helst militärträning, som jag körde stenhårt den där våren jag insjuknade. Jag har tänkt börja lite försiktigt med det i höst igen för jag gillar att kräla på marken och lyfta saker – det är det absolut roligaste! Jag trivs inte på gymmet och är inte heller någon gym-PT.
Vad är det du älskar med träning?
– Jag älskar att det ger mig energi, jag älskar känslan efter ett pass och jag älskar pirret som kommer när det känns som att ”nu går det inte mer” men jag ändå hittar nya krafter. Och framförallt så älskar jag hur min kropp behöver den. Det är en enorm skillnad att bo i min kropp när den känns stark, pigg och smidig mot när den var sjuk och svag. Min mage mår bättre, min långa kropp får bättre hållning och hela jag strålar på ett helt annat sätt.
Hon verkar avslappnad, den här ”PT-Fia”. Det är något med hur hon kryper upp på stolen och drar knäna mot bröstet, nästan omfamnar sig själv, och hur hon ofta spricker upp i ett inbjudande leende. Skulle hon vara med i amerikansk film skulle hon alldeles säkerligen beskrivas som ”the girl next door” och den där glada och lite bubbliga personligheten verkar verkligen inte vara en fasad – tvärtom. Hon pratar mycket om hur det här med inställning antingen kan hjälpa eller stjälpa, speciellt när det kommer till att försöka uppehålla en hälsosam livsstil.
– Vårt fokus är så skevt, för vi sätter oss själva under luppen, säger hon. Ser jag tillbaka på min egen historia så var jag under 2012 i mitt fysiska esse och några månader senare hade jag tappat all muskelmassa. Jag går inte upp i vikt när jag inte tränar, men blir däremot benig och slapp. Hade jag då fokuserat på att min häck var så fast och go innan allt hände – en häck som jag ännu inte lyckats återuppbygga – då hade det till slut utvecklats till ett komplex. Jag vet att jag vill att den ska bli större, och jag kommer att nå dit någon dag igen, men det är inte mitt enda fokus. För hur mycket orkar man klanka ner på sig själv egentligen? Det är onödig energi.
Har du alltid haft den inställningen?
– Jag har haft tur för mina föräldrar har aldrig uppmärksammat utseende och yta. Min mamma har aldrig bantat, i alla fall inte vad jag vet om, och vi har aldrig pratat om mat på ett negativt sätt. Som barn visste jag inte vad banta var och att man skulle fundera på sin kropp – jag har varit väldigt skonad från det. Men jag har också fått en utbildning via verkligheten. Det är så många som söker sig till mig för att de mår dåligt och vill få positiv energi, och då måste jag upprepa allt det där positiva gång på gång, vilket gör att även jag kan ta till mig av det jag hör. För ju mer man upprepar, desto mer fastnar saker och ting i huvudet!
Wellness enligt PT-Fia
1. Leka i köket
”Jag älskar mat, så jag lägger ner väldigt mycket tid på att handla, laga och äta mat. Det är så himla roligt att sätta på radion och sedan gå loss på att laga mat eller baka. Då är jag i nuet och struntar i allt annat.”
2. Hänga på landet
”Så fort jag har möjlighet åker jag ut till mina föräldrars sommarstuga.
Det är som en reningsprocess att komma ut dit!”
3. Andas frisk luft
”Jag älskar att träna utomhus och under min depression märkte jag att hur dåligt jag än mådde så blev allting bättre om jag öppnade fönstret och
fick in lite frisk luft.”
Snabbt, tufft & effektivt
Kör PT-Fias helkroppsprogram två gånger i veckan och lägg till en daglig powerwalk och du har fått in en klockren träningsrutin!
UPPLÄGG: Gör varje övning i tabata-intervaller.
Det vill säga, kör hårt i 20 sekunder och vila sedan i tio sekunder och upprepa åtta gånger så att du gör varje övning i fyra minuter. Vila en minut innan du går vidare till nästa övning.
1. DIVER STYLE
Gört: Börja med att göra ett högt upphopp. När du landar på marken igen, klättra fram i en rak planka med sträckta tår. Gå tillbaka till utgångsläge och upprepa.
Svårare? Lägg till en armhävning när du står i plankan.
Här ska det ta: Ben, rumpa, coremuskulaturen, axlar och på pulsen.
2. GIRL POWER
Gört: Starta med att göra ett vanligt utfall. När du pressar dig upp sparkar du det bakre benet framåt. Byt ben och upprepa.
Svårare? Lägg till ett utfall bakåt.
Här ska det ta: Ben. Jobbar även på koordination, balans och flås.
3. MUSCLE KILLER
Gört: Utgå från en smal armhävningsposition med armarna nära kroppen. För kroppen ner mot marken men håll emot på vägen ner så att det går sakta. När du är på marken, flytta händerna till en bredare position och pressa dig uppåt, eventuellt med knäna i marken. Gå till utgångsposition och upprepa.
Svårare? Sänk dig inte hela vägen ner till golvet utan stanna till precis innan och tryck dig upp med fötterna i marken.
Här ska det ta: Armar, axlar och core.
4. SIDOBÖJ MED BENLYFT
Gört: Stå höftbrett isär med fötterna, spänn magen och gör ett utfall åt sidan. Tryck ifrån och kom upp på ett ben (det som har varit utsträckt), samtidigt som du lyfter det andra mot magen. Byt ben och upprepa.
Svårare? Lägg till en spark framåt efter benlyftet mot magen.
Här ska det ta: Ben och rumpa. Tränar även balans och koordination.
5. LEGWARMER
Gört: Börja med att gå ner i ett benböj. Hoppa sedan upp, rotera kroppen 180 grader i luften och landa i ett benböj på andra sidan. Hitta stöd i en spänd mage och ta hjälp av armarna för att få skjuts i hoppen.
Svårare? Lägg till ett dubbelhopp i mitten.
Här ska det ta: Ben, rumpa och på pulsen.
JONNA KARVONEN
