Nu går träningen som en dans!

Aftonbladet testar capoeira den nya trenden

Glöm vals, snoa och rumba.

Nu är det betydligt eldigare danser som gäller.

Söndags reporter Agneta Elmegård testade den nya trenddansen — capoeira.

Att använda dans som träningsform är något som har exploderat det senaste året. Aerobicdansen är ett minne blott. Nu är det gamla hederliga dansvarianter som tango och salsa som är på uppåtgående. Allra hetast just nu är den brasilianska kampdansen – capoeira.

Det ser häftigt ut på film. Capoeiradansarna som parerar de akrobatiska rörelserna är bara millimetrar från varandra, som svärmande fjärilar. Lite kung-fu-möter-salsa-känsla.

Jag har snappat upp att det är vita kläder som gäller. Mycket riktigt, i träningslokalen i centrala Stockholm, har de flesta vita låga byxor med en enkel repsnodd i midjan. Så låga att kalsongerna syns på killarna. Andra har byxor och t-shirts i brasilianska flaggans färger – grönt och gult. Det är folk i alla åldrar och från många världsdelar i lokalen. Carolina Vidalou från Barcelona har tränat capoeira i 6 månader och är helt såld.

– Jag började i Spanien och när kärleken förde mig till Sverige fortsatte jag här. Jag älskar capoeira. Det är en utmaning att dansa och du blir smidig och stark. Man blir som besatt, skrattar hon.

En enorm bongotrumma vid ena väggen drar blickarna till sig. Mästaren, Adi Quadi från Portugal, börjar trumma rytmiskt.

”Nu finns det ingen återvändo”, tänker jag.

”Maria Bahia, Bahia Maria” ? ja, eller något i den stilen, sjunger han på portugisiska. Hela gruppen svarar i kör: ”Maria Bahia”. Det är bara att hänga på.

Vati Walter Cassul som studerar capoeira under Adi Quadis ledning, håller i uppvärmningen. Vi rör oss rytmiskt till ramsorna.

Adi Quadi tog capoeiran från sitt hemland Guinea Bissau, till Portugal och vidare till Stockholm. Och här står jag.

Jag försöker hänga med så gott det går, men det är svårt att sjunga samtidigt. Temperaturen stiger i lokalen. Svetten lackar och Copacabana flimrar förbi i

huvudet. Bara sanden fattas.

Tränaren Adi ber alla i gruppen att ställa sig i en roda, en ring där åskådarna står och tittar på när man spelar capoeira. Just det, man spelar capoeira, två inne i ringen mot varandra. Snabba som vesslor jagar man varandra med akrobatiska pareringar. Smidiga framåtvolter på en hand kan vara en förklädd spark. Kontroll och list är ledorden.

Jag inser att jag snart kommer att bli erbjuden ett spel inne i ringen – och blir lätt nervös. Vati Walter Cassul bjuder upp. Han viskar i mitt öra att jag ska hjula in i rodan. Hjula! Sedan sätter det igång. I djupa knärörelser rör jag mig fram och tillbaka och försöker undvika att stöta ihop med Vati. Efter någon minut börjar benen darra, jag ser i ögonvrån att de övriga i rodan ler. Det bjuder jag på, det är faktiskt första gången jag gör det här. Efter tre minuter är jag helt slut och ber att få utgå.

– Alla kan spela capoeira, säger Adi Quadi. Capoeiran överbryggar alla åldrar och samhällsklasser. En av mina mästare är över sjuttio år. Man anpassar capoeiran efter sin förmåga. Den har allting som livet har, glädje, sång, utmaning och överraskningar.

Jag är beredd att hålla med. Det här var sannerligen en häftig upplevelse. Vältränad häck får man av träningen också.

Slavar i Brasilien uppfann dansen

Här är två heta alternativ

Agneta Elmegård