Ebbas barn dog efter mardrömsförlossningen – läkaren polisanmäls
Publicerad 2020-12-19
Ebba, 23 hade lovats kejsarsnitt eftersom hon tidigare upplevt en traumatisk förlossning.
Men löftet sveks när hon blev igångsatt tidigare. Efter 48 timmar och nio drag med sugklocka föddes hennes dotter Lo. Livlös.
– Det kändes nästan som en våldtäkt. Jag var så maktlös, säger Ebba.
Ebba, 23: ”Jag låg bara och skakade och skrek rakt ut”Det mesta står i journalen. Ebbas rädsla för förlossningen och hur hon lovades ett kejsarsnitt, eller åtminstone två anhöriga närvarande om läget skulle kräva en vaginal födsel.
När hon på förmiddagen den 13 oktober läggs in på Karolinska sjukhuset i Huddinge för att bli igångsatt i förtid har barnets hjärta slagit lite oroligt. Men rörelsen i magen är bra. Ebba uppmanas föda vaginalt ändå – hon kan väl åtminstone prova? Det finns ändå ingen plats på operationen för kejsarsnitt. Dessutom är det inte läget akut, barnet verkar trots allt må bra.
Nästan 16 timmar senare, klockan 02.45 den 15 oktober, har Ebba fått nog. Hon har försökt föda vaginalt och mår nu dåligt, står det i journalen. Hon orkar inte krysta mer. Kan hon inte få det där kejsarsnittet som hon ursprungligen lovats?
I journalen står det att det råder delade meningar mellan barnmorskorna och läkarna om huruvida förlossningen ska drivas vidare eller om Ebba ska få kejsarsnittet hon bett om sedan kvällen innan:
”Patienten vill ej sedan flera timmar tillbaka, uttryckligen flera gånger sagt att hon vill dö. Nu avtrubbad och emellanåt panikångest.”
Kändes som en våldtäkt
En kvart senare ger läkaren Ebba två val. Hon kan antingen avbryta försöket med vaginal förlossning, men då kan det ta flera timmar före hon får plats för kejsarsnitt. Eller så kan hon gå med på att göra ett försök med sugklockan. Om det inte fungerar efter två drag ska hon få åka direkt till ett kejsarsnitt.
Klockan 03.15 står det i journalen att Ebba, vid det här läget utmattad efter snart två dygn med värkar, nickar med huvudet på alternativet med kejsarsnitt. Hon skakar på huvudet när sugklockan nämns.
Trots detta tar läkaren beslut om sugklocka.
– Jag var helt slut, jag förstod inte vad som hände när de rullade in maskinen för sugklockan. Jag trodde de skulle göra mig redo för kejsarsnitt, säger Ebba, två månader efter förlossningen.
Hon vill berätta sin historia för att lyfta frågan om brister inom förlossningsvården. Men hon vill också berätta om Lo. Dottern som aldrig fick chansen att leva.
– Alla blir så nervösa, ingen vågar prata om det. Men jag vill inte att hon ska glömmas bort, säger hon.
Ebba berättar om hela förloppet – från traumat under hennes första förlossning som slutade med ett akut kejsarsnitt, till att nu läsa sin journal och inse att ingenting gick som planerat.
– Det kändes nästan som en våldtäkt. Jag var så maktlös, säger hon.
Läkaren utreds för brott
Karin Pettersson är överläkare och chef över förlossningsavdelningen på Karolinska sjukhuset i Huddinge. Hon vill inte kommentera Ebbas förlossning.
– Nu vill ju inte jag föregå utredningen som pågår just nu och ligger till grund för den Lex Maria-anmälan vi gör, så jag kan inte uttala mig om enskilda detaljer i det här fallet, säger hon.
Enligt Karin Pettersson följer Karolinska sjukhus de nationella riktlinjerna om hur en sugklocka ska användas, alltså att det inte ska krävas mer än tre dragningar för att nå bäckenbotten, och därefter får ytterligare tre dragningar ske.
– Sen vet alla som jobbar med förlossningsvård att det kan bli aktuellt med fler drag än så beroende på situationen, säger hon.
Processen ska dessutom inte ta mer än 20 minuter, även om det enligt Karin Pettersson kan bli aktuellt med längre tid än så beroende på kvinnans värkar.
Ebba fick valet att testa sugklockan, eller vänta tills det skulle gå att göra ett kejsarsnitt. Läget bedömdes inte som akut. Trots att hon sa nej till sugklockan togs den fram och användes dessutom fler gånger än de nationella riktlinjerna, och Karolinska sjukhuset, förespråkar. Varför tog man inte patientens val i beaktande?
– Den frågan tänker jag inte svara på förrän jag sett hela utredningen. Det är mycket som händer kring en födande kvinna som inte står i varje rad i en journal. Här gör vi en djup analys av händelseförloppet.
Tillbaka till klockan 03.37 den 15 oktober, när läkaren trots Ebbas vilja sätter sugklockan på henne. Nio dragningar görs. Bäckenbotten nås inte förrän efter sex dragningar, dubbelt så många som sjukhusets rutiner tillåter i normala fall.
Klockan 04.25 föds en flicka, Lo.
– Det enda jag tänker på då är att hon inte gråter eller andas, hon är helt tyst, säger Ebba.
Hon är hjärndöd. Samma kväll tas beslutet att stänga av de livsuppehållande maskinerna. Lo tog aldrig sitt första andetag.
Förutom sjukhusets Lex Maria-anmälan har Ebba även polisanmält händelsen. Hon vill se den ansvariga läkaren prövad för vållande till annans död, vilket polisen nu inlett en förundersökning om.
– Det här borde inte få ske, säger hon.
