"Trötta och utslitna barn är inget nytt, Hellquist!"
Solveig Hellqvist
, riksdagsledamot (fp), verkar ytterst förvånad över att dagens föräldrar instruerar förskolepersonalen att inte låta deras barn sova på dagis (5 juli). Min fråga till Solveig Hellqvist : Vad hade du förväntat dig?
Jag är förskollärare och har arbetat på dagis. Jag har sett superstressade föräldrar i det närmaste slänga in sina barn för att rusa till arbetet.
Jag har upplevt föräldrar som medvetet och omedvetet lämnat in mycket sjuka barn för att gå till sina arbeten.
När jag då ringt någon av föräldrarna för att säga att barnet har feber och måste hem kunde jag få till svar att ”det går inte”. Eller ”det kan inte jag göra något åt, ring min fru” eller ”jag kan kanske komma någon timme tidigare”. Då får resten av barngruppen sitta inne och göra ingenting om en personal ska avdelas till att ta hand om sjukt barn.
Många föräldrar har också uttryckligen sagt ifrån att barnet inte får sova.
Som personal
får man i bästa fall en lunchrast och arbetstiden är schemalagd, oftast åtta timmar per dag. Många små barn har avsevärt längre dagar ingen möjlighet att gå ifrån en stund.
Det är ett hårt tempo på våra dagis i dag. Stora barngrupper och ofta barn som ställer höga krav. Det kan vara vid separationer, flytt, nytt syskon. Men också föräldrar som satsar mycket på sig själva i form av motion, kurser och liknande som innebär frånvaro från familjen. Det är inte helt ovanligt att det i en vanlig familj aldrig äts middag tillsammans annat än eventuellt till helgen.
Om barnet ska sova direkt när det kommer hem från dagis så får det inte mycket kontakt med föräldrarna. På dagis hinner man oftast bara med att se till att barnen inte skadar sig eller någon annan, att hygienen är okej och att de flesta får i sig lite mat.
Ibland blir jag
förvånad över att folk skaffar barn när det är så jobbigt. Men vi ska inte glömma bort att många klarar av både föräldraroll och yrkesliv på ett bra sätt!
Jag beundrar dagispersonal som vågar säga ifrån – vi som jobbar på dagis ska ju i första hand se till barnens bästa!
Redan i mitten av 80-talet hade jag en helsidesinsändare i kvällspressen som handlade om samma saker. Hemskt tråkigt att ingenting hänt sedan dess?
Vem stoppar karusellen?