Mobbning får inte tolereras
Skolminister Jan Björklund: Ingen elev skall behöva vara rädd för att gå till skolan
Hot, slag och glåpord. Tusentals barn utsätts varje dag för mobbning. Få saker gör mig så upprörd som när ett barn har blivit utsatt för kränkningar utan att vuxna har reagerat.
Mobbning är ett av de värsta uttrycken för bristande respekt för andra människor. Hela skolväsendet, från lärare och elever till ansvariga skolpolitiker, måste tydligt markera att mobbning aldrig kommer att accepteras.
Jag tror att alla lärare och rektorer vill komma till rätta med problemen, men skolpolitikerna har under årtionden ryckt undan mattan för varje försök. Det obefintliga stödet gör att många drar sig för att ens försöka.
Låt mig ge ett exempel. För ett par år sedan inträffade en mycket grov händelse på en skola i Skåne. Ett par högstadieelever tvingade en elva- årig förståndshandikappad pojke till oralsex. Pojken blev naturligtvis uppriven och vägrade att återvända till skolan, om han skulle tvingas möta sina plågoandar. Föräldrarna krävde därför att förövarna skulle flyttas från skolan så sonen skulle våga komma tillbaka. Enligt gällande lagstiftning är det dock inte möjligt att fatta ett sådant beslut. I stället fick den mobbade pojken flytta – ett offer inte bara för övergrepp utan också för svensk flathet.
Regeringen tänker nu ta initiativet i kampen mot mobbningen och den tidigare slappheten.
För det första vill regeringen stärka skolpersonalens kunskaper om hur mobbning uppstår, förebyggs och förhindras. Tio miljoner kronor per år kommer därför att satsas på att sprida och implementera forskningsbaserade åtgärdsprogram mot mobbning i skolväsendet.
För det andra ska eleven som mobbar få hjälp och stöd att komma ur sitt destruktiva beteende. Det kräver ett långsiktigt arbete från skolan tillsammans med eleven som mobbar, dennes föräldrar och professionell hjälp utifrån.
För det tredje ska lärarna få stärkta befogenheter. Skolan måste till slut kunna vidta vissa sanktioner för att få slut på mobbningen. Det handlar om möjligheten att ge kvarsittning, en skriftlig varning till hemmet eller en kortare tids avstängning. Skolor som så önskar ska få ge skriftliga omdömen i ordning och uppförande.
Om ingenting annat fungerar måste det också vara möjligt att permanent flytta mobbaren. Offret ska aldrig tvingas byta skola för att undkomma sina plågoandar. När jag för några år sedan föreslog att lagen skulle skrivas om så att det var möjligt sade min företrädare på posten som skolminister att hon ”ryste” över att jag ville flytta elever.
Ett råd till alla som ryser över stärkta befogenheter är att någon gång försöka se mobbning ur offrets, i stället för ur mobbarens, perspektiv.
Det pågår i dag en rad olika projekt mot mobbning ute i våra skolor. Många är bra, men de kommer sannolikt inte att ha någon genomgripande effekt om vi skolpolitiker inte vågar ta ställning till vad som är rätt och fel, och vilka åtgärder som bör användas när elever beter sig på ett oacceptabelt sätt.
Ingen ska behöva vara rädd för att gå till skolan.
Dagens debattör
