Vad då, bäste forward?
David Bartal: Vår största stjärna fick inte plats på festen
Igår kväll fick vi veta att Fredrik Ljungberg blivit årets anfallsspelare 2006. Men fotbollsgalan är ett bisarrt skämt därför att mannen som alla talar om blev inte ens nominerad. Marcus Allbäck från FC Köpenhamn, Johan Elmander från Toulouse FC, Jonatan Johansson från Malmö FF, och Henrik Larsson som spelar i Helsingborgs IF bedömdes av den kloka juryn att vara Sveriges fyra bästa forwards på herrsidan.
Vad då, bäste forward? Vilken underbar och kul ironi att en viss skåning – nämligen herr Zlatan Ibrahimovic, Sveriges mest värdefulle och internationellt mest uppskattade fortbollstjärna – inte ens platsar bland de fyra bästa i sitt hemland!
Italienska Inters ägare måste ha varit lättlurade bondlurkar som köpte divan Zlatan för en hel skattkista. För samma pengar kunde de istället ha fått en hel busslast talanger som MFF:s Jonatan Johansson eller dynamitpaketet Elmander. Flera av landets fotbollsexperter har beskrivit Zlatan som en ”loser”.
Men samtidigt som han ratas på ett pinsamt sätt i Sverige har Inters ledare och tränare gett uslingen Zlatan förtroende att spela match efter match! Och ännu konstigare, det är samma Inter, med Ibrahimovic som framgångsrik ”targetplayer”, som leder toppserien i Italien. Ett Italien som nyligen vann VM-2006. Hur kan det vara möjligt?
Det finns ingen mystisk komplott mot Zlatan som förklarar varför killen som just nu lirar som en kung i ett av världens bästa lag inte ens har nominerats i Stockholm till årets forward 2006. Huvudanledningen är väl att hans prestationer i den blågula uniformen i landslaget i år var långt under förväntningarna.
Den svenska juryn har ett kort minne. Det var ju Zlatan – inte Henrik Larsson eller Marcus Allbäck – som var med och vann Lo Scudetto, Italiens Serie A-liga tidigare under 2006. Det var 37 år sedan en annan svensk gjorde samma sak, Kurt Hamrin 1968. Denna storslagna bedrift ensam borde ha varit värd någonting, skulle man tro.
Sanningen är att Ibrahimovic insatser för Juventus i år var av en sådan art att italiensk media talade i termer som ”Lo Scudetto Ibrahimovic”. Att trofén senare fick lämnas tillbaka när Juventus ledarskap dömdess för diverse synder tar inte bort äran från spelarna, som inte anklagats för fusk.
Nej, synen på fotbollsundret Zlatan Ibrahimovic i hemlandet är en komplicerad historia. En måltorka som olyckligtvis sammanträffade med landslagets VM-kamp stämplade Italienproffset som förlorare. Och nu har den fräcka typen Ibrahimovic valt att just nu börja briljera igen i utlandet, och på detta sätt göra narr av den årliga svenska fotbollsgalan.
Som vanligt blir det till slut Kung Zlatan som får sista skrattet: om den blågula truppen möter hårt motstånd till våren finns det inget tvivel om vem alla sportkrönikor och fotbollsexperter kommer att ropa efter som räddare i nöden.
Dagens debattör
